Tror jag mekat med det mesta på Rödqvarnan nu. Åtminstone känns det så. När bågen äntligen startar (och det på en enda kick – yay!) visar det sig att den blyga smygpunkan på framdäcket utvecklat sig till den elakaste och slappaste ringmuskeln i stan. All luft som pumpas in pyser ut nästan lika fort. Perkele!

Orkar inte lösa det och kränga på mitt ena, nya gummi (plus slang) med vit däcksida. Lämnar istället bort jobbet. Lika bra det, jag hade säkert pajat innerslangen i min iver att få köra premiärturen.

Men nu är det i alla fall ä n t l i g en genomfört! Premiäråket alltså. Helvete va fränt! Rödqvarnan svarar riktigt bra, i alla fall på ettan. Tvåan och treans växel är den tämligen orkeslös på. Nästa steg blir alltså att sota tvåtaktaren, och byta olja i växellådan. Samt se över bromsarna, som tämligen snabbt ersätts av sulorna på mina skor under premiärturen.