Häromdagen snackade jag med en svensk kille som verkligen, verkligen är förtjust i Sprint Car Racing.

Ni vet de där muterade gokartarna med V8:or som går utav bara fan. Som ser ut som en sandloppa på steroider med en enorm plywoodbräda på taket. En sport som i Sverige är allt annat än stor.

Han diggar dem så hårt att han varit över till USA närmare 20 gånger för att kolla på Sprint Car-lopp (samt köpa jänkebilsdelar/verktyg förstås, men vem gör inte det när man ändå är där).

Jag blev nyfiken på grejen med Sprint Cars, och började vanan trogen med att kolla in Sprint Car-krascher. Ja, främst för att krascherna säger en hel del om en motorsports intensitet.

Du milde. Trots de där gigantiska spoilrarna verkar det vara mer regel än undantag att “Sprint Cars goes airborne”. Plus att det är extremt sällan man ser en bil som i racingsammanhang och vid krasch lätt gör fyrdubbla 720:s, i samtliga riktningar.

Sedan var det förhållandet mellan vikt och effekt då. Drygt 700 kilo och 800 hästkrafter handlar det om här. Det är onekligen något magiskt med bilar som har fler kusar än kilon.

Själv är jag mest nyfiken på Sprint Car Racing utan skivan på taket. Inser jag nu. Det finns fortfarande flera klasser utan dessa, som trots att de är nödvändiga tyvärr får bilen att se allt annat än ball ut.

PS. Ett tips jag fick under samtalets gång var att köpa verktyg på pantbanker. Så kallade pawn shops finns överallt, och det är lätt att göra riktigt, riktigt bra affärer! DS.

2013-12-18-fler-kusar-an-kilon

Share