Där jag jobbar – på Kungliga tekniska högskolan – forskas det en hel del om förarlösa bilar. I måndags var det ett inslag i Vetenskapens värld på SVT om just denna forskning.

På det hela taget tror jag mycket på förarlösa bilar. Att tekniken kommer fungera och att det komma att hjälpa samhället framåt. I alla fall i storstäderna, och rent miljö- och bilkö-mässigt.

Kanske kan det även förenkla livet på ett eller annat sätt. Om tekniken fungerar, vill säga.

Men… Det som gjorde mig som muskelbilsägare och passionerad fordonsfanatiker mer än oroad var när en av KTH-forskarna antydde att det i framtiden kanske blir förbjudet att köra själv. Då förenklar det livet på ett sätt som också utarmar det. Jag trivs väldigt, väldigt bra med att köra bil. Det ger mig en fin känsla i kroppen som kan jämföras med den som jag får när jag ser på bra tv eller lyssnar på musik. Att jag samtidigt passar på att lyssna på radio, ofta P1, gör bilkörandet till en handling som också inbegriper kunskapsinhämtande och bildning.

Det finns ett uns av allvar i det forskaren säger i inslaget. Förarlösa bilar kommer att fungera bäst i en trafiksituation fri från oförutsägbara mänskliga förare. Vad ska man göra då? Sätta på Judas Priest i bilstereon, vrida om nyckeln och gasa iväg? Det blir kanske svårt då det inte är jättesvårt att sätta upp vägspärrar som bara släpper igenom självkörande fordon.

Jag skrev ovan att förarlösa bilar skulle kunna vara ett framsteg för oss alla – om tekniken fungerar. Det ska dock tilläggas att jag förhållandevis ofta reser till jobbet på KTH med buss och tunnelbana. De här två färdsätten – särskilt bussarna – fungerar inte jättebra. Det går till exempel inte en dag utan att jag ser en trasig SL-buss ståendes vid vägkanten. Kan man inte underhålla en sådant här enkelt fordon och se till att det rullar mer, oftare och bättre – hur ska man då kunna hålla igång en flotta med förarlösa bilar.

Om jag vore ung idag skulle jag satsa på en utbildning i IT, mekatronik och elektronik… Och ha ett framtida jobb att gå till resten av mitt liv.

Share