Visst är det lätt att låta tankarna vandra. Vinkelkapen och dess ståltrissa tuggar sig fram och tillbaka över plåten, och gammal färg, rost och spackel dansar runt framför ögonen. Ljudet av ståltrissan, som passerar in i skallen via hörselkåporna, är dovt. Nästan lite sövande. Jag funderar över ditt och datten, och jobbar på. Fasen, att slipa är ju värsta terapisessionen ju!

Pang!

Jävlar vad det yr runt sliptrissan. Har den exploderat, eller håller den på att göra det? Tankarna ilar genom hjärnan som små vita blixtar. Inom bråkdelen av någon sekund inser jag att ståltrissan INTE ska bete sig så här. Snabbt slår jag av vinkelkapen och förstår att jag avlägsnat kablarna till de bakre högtalarna medelst vinkelkap.  Visst, kablarna var löjligt smala likt sytråd, och utav usel kvalite. Men inte hade jag tänkt montera bort dem nu, så här snabbt och brutalt!

Ibland kan det vara bra om man koncenterar sig på det man gör. Nästan gång kan det vara kabeln till vinkelkapen som vandrar in i ståltrissan, eller den egna handsken…

kabelkaos.jpg

Share