Den 14 april 2016 antog trafiknämnden i Stockholms stad nya parkeringsregler. För någon månad sedan började omskyltningen, vilket innebär att regeländringen nu omsätts i praktiken.

På det stora hela innebär de nya reglerna att det blir parkeringsavgifter i fler delar av staden. Inget konstigt med det, även om en del kanske muttrar när de hör det. Orsaken är nämligen att förändringen ska ge en ökad årlig intäkt för Stockholm stad med cirka 425 miljoner.

Det intressanta är att en avgift införs på parkeringsplatser reserverade för motorcykel och moped klass I.

Frågan är hur ska man se på detta ur ett miljöstrategiskt perspektiv, givet att motorcyklar och mopeder är ett bättre pendlaralternativ till bilen om föraren färdas ensam. Vilket faktiskt ofta är fallet i Stockholmstrafiken.

Borde verkligen p-avgiften införas för fordon som både släpper ut lägre mängder kväveoxider och koldioxider än bilen? Borde kanske p-avgifterna slopas, med tanke på att motorcyklar och mopeder drar mindre bränsle än bilar, vilket i sig är innebär en mindre miljöbelastning.

Tillverkningskostnaden – mätt ur ett miljöperspektiv – är därtill högre för bilar än tvåhjulingar. Samma sak gäller när det är dags att återvinna fordonsslagen.

Man kan också, nu när eldrivna motorcyklar och mopeder de facto finns på marknaden och därtill blir allt fler med lägre priser som resultat, undra vad dessa ökade kostnader innebär för ägare och förare (eller potentiella sådana) av tvåhjulingar. Knappast ett incitament att ta hojen istället för bilen, köpa elmoppe eller elmotorcykel eller ens ta mc-kort.

Som vanligt känns det som om att miljöansvaret så gott som fullt ut dumpas i knät på konsumenten. Detta istället för att uppmuntra ett mer miljösnällt pendlande.

Synd och trist. Särskilt som klyftan mellan politiker med en miljöagenda och fordonshobbyn är avgrundsdjup redan som den är. Att det inte ska gå att förena nytta med nöje, liksom.

Share