Det känns lite vemodigt. Jag har i och för sig sagt att jag ska ha denna mekplats kvar, men samtidigt är jag lite ambivalent. Hinner jag verkligen meka med två bilar och en motorcykel samtidigt som jag har två småbarn, två jobb och en käresta.

Det lutar åt att inse sina egna begränsningar.

I stället satsa på Vespan och Novan. Barnen och sambon. KTH och Gasoline. Och faktiskt en gång för alla ta tag i planerna på att bli duktigt på att handtexta logotyper och annat trevligt på bilar och bågar.

Det senare kan dessutom göras tillsammans med barnen tämligen snart. Särskilt äldsta dottern älskar att rita och måla.

Ja. Kanske är det så att Supersjuan får vänta… Å då får jag vackert säga hej och tack till detta mekgarage där jag spenderat mååånga härliga och avkopplande timmar de senaste sju åren. Mm, det känns lite vemodigt, som sagt.

2015-11-20-nu-gar-flyttlasset

Share