Så fladdrar målningarna förbi mina ögon. Kvinnor som lägger burnouter och gör wheelies. Plötsligt, en Camaro som ser ut att vara motivlackad med kurbits. Det är ju genialt. Som pinstriping, fast Dalarna-style.

Konstnären heter Andreas Englund och kommer just från Dalarna. Man kan utan att ljuga säga att han är något av en doldis. I Sverige alltså. För närvarande ställs hans konst ut på Distinction Gallery i Escondido strax norr om San Diego i Kalifornien, MUCA-museet i Leipzig, Tyskland, UN Museum i Berlin, Tyskland och Jonathan LeVine Gallery i New York. Här hemma i Sverige kan man avnjuta några av Andreas målningar på No18 i Stockholm.

Förutom bilarna så har Andreas också gjort sig ett namn genom att måla en superhjälte på dekis. Som är helt fantastisk. Till exempel när den grånande hjälten plockar upp en tappad matkasse vid sidan av sin Mad Max-inspirerande Dodge Challenger.

– Jag gillar att utmana stereotyper. Som till exempel superhjälten som åldrats och visar att ingen är perfekt. Inte ens om man har superkrafter. Dramatiken som man finner i motsatserna, dessa gillar jag. Att det finns alternativ till den “gängse normen”.

Hur kom Andreas då i kontakt med jänkebilsvärlden? Jo, genom att hans pappa tog med honom på dragracing när Andreas var en liten pöjk.

– Vi var bland annat till Orsa, Västerås och även Camaro Cup i Falkenberg, “Västkustloppett” i samma stad samt ibland dragracing på “Ingarvet” i Falun. Så fort det kom en V8:a vid rödljusen så vevade farsan ner vindrutan på vår bil och sade “Lyssna till musiken”. Jag hade även ett tjugotal leksaksmodeller av dessa muskelbilar som min far byggde till mig. Eller byggde han dem till sig själv?

Hos Andreas grannar – som hade en VHS så tidigt som 1978 – kunde han titta på finfina filmer som Vanishing Point, Canonball Run och Bullitt.

– När jag blev äldre så ville jag försöka illustrera fascinationen för amerikanska muskelbilar som föddes då, när jag var liten. Genom min konst vill jag gestalta hur dessa bilar väcker starka känslor, oavsett vem man är, ung som gammal. Bilarna jag porträtterar är de jag minns tydligast från den tiden då jag var barn. Oftast blir det Camaro, Pontiac och Mustang, men även en och annan Moparbil. Som exempelvis Challengern från Vanishing Point. I tavlan “Shopping” är min version gul, fast har samma Colorado-nummerplåtar som i filmen. Jag har lustigt nog inte målat min favoritbil ännu – en ‘Cuda från 1970.

Den konst som Andreas själv uppskattar är oftast berättande.

– Ibland har den en humoristisk underton av det ironiska och cyniska slaget. Jag gillar Banksys gatukonst och David La Chapelles fotokonst, liksom Helmut Newtons dito. Jesper Walderstens sköna humor älskar jag, och det gäller även Lennart Stenmarks galna bildserier.

Andreas har en del nya, spännande projekt på gång. Dessa befinner sig dock i uppstartsfas och är inte offentliga ännu.

… räkna dock med att de kommer offentliggöras på Andreas webbplats och i hans sociala kanaler: www.andreasenglund.com samt Andreasenglundart på Facebook och Instagram. Där kan man även köpa Andreas konst.

Share