… på bloggen, och förmodligen den sista. Men den här skönheten får givetvis plats. Hittade den bland syrrans alla fotografier när jag besökte Värmland sist. Det är mammas gamla skönhet, en Porsche 924 från 1981 som hon ägde mellan 1988 och 1993.
Sedan förra året sitter regnumret på en bilsläp, så jag gissar att bilen gått till skroten. Men den kan ju även ha gått på export tillbaka till Tyskland?! Undrar vad som hände?
Fin är den i alla fall. Jag minns särskilt en resa, när både jag och mor bar svarta solglasögon av pilotmodell. Mamma hade precis köpt bilen och hon var sugen på en liten biltur. Det fanns bara ett aber, hon hade inte ännu tagit körkort. Men va sjutton tänkte mamma. Solen sken, det var fem mil till närmaste polisstation, och bil, det kunde hon köra.
Jo, mamma var en riktig rebel. Och bilälskare. Tack för det arvet!
2011-03-28 kl. 12:33
924:orna är nog den minst älskade Porschen någonsin, men jag gillar den! Och de ökar stadigt i värde i takt med att de fina originalbilarna dör “Pôjkbilsdöden”. Denna var ju dessutom läckert åttiotalsstylad med ett eftermarknads-spoilerkit och BBS-fälgar.
2011-03-28 kl. 13:08
Ja, den var riktigt fin. Vill minnas att den gick rätt bra också, trots hyfsat klen motor.
2011-03-28 kl. 19:06
Har inte du heller körkort?
🙂
2011-03-28 kl. 19:38
Hahaha! Jo, det har jag. Man kan väl vara rebell på andra sätt. 😉
2011-03-30 kl. 14:52
Vilket nerköp för plåten, från Porsche (även om det var en audi-porsche) till ett släp..
Kul inlägg btw om din mor och hennes relation till bilen och lokala polisen 🙂
2011-03-30 kl. 16:01
Fixarfarsan: Tackar.
Jo, det är väl lite unikt iaf, att få bilintresset från mamma och inte pappa. 😉