Har jag berättat historien om mitt på många sätt avgörande vägval som jag stod inför 1988, blott 14 år gammal?! Det svåra valet. Moppe eller dator.

Det var strax före jul, det året. Min ömma moder undrade stilla vad jag önskade mig i julklapp.

– Jag ville ha en moped, och så en hemdator. En Commodore 64, eller allra helst en Amiga 500, svarade jag stensäkert.

– För dyrt, Det har jag inte råd med. Du får välja. Moped eller dator, svarade mor, väl medveten om att även en av dessa två prylar skulle svida duktigt i hennes plånbok.

Oj, vilket svårt val. Några polare, de tuffaste på högstadiet, hade både blåa Yamaha DT50 och röda Honda MT50. Jag hade givetvis tjatat till mig en provkörning av en hårt trimmad DT. Den sköna, klart ketchup- och turboliknande accelerationen fick mig att gasa, bromsa, gasa, bromsa.

Några andra vänner hade 64:or, Amiga och Atari. Inte helt otippad var de också lite mesigare, lite snällare, än moppekillarna.

Jag kunde för mitt liv inte välja. DT eller Amiga – tuff eller snäll?

Plötstligt kom jag på det. Morsan hade ju en gammal Cresentmoppe med Sachsmotor ståendes ute i förrådet. Den kunde man säkert låna vid behov!

– Mamma, jag vill ha en dator.

Min mor höjde något förundrat på ögonbrynen. Själv hade hon precis satt sprätt på majoriteten av sina surt förvärvade slantar från den lokala rörindustrin på ett annat fordon. En svart Porsche med ett stenhårt kjolpaket och guldfärgade ekerfälgar. Skulle inte sonen följa henne i fotspåren och satsa på ett fräckt åkdon?!

– OK, men det blir det enda du får till jul, sade mor.

En månad senare öppnade jag julklappen, en väl inslagen sådan som knappast kunde rymma något annat än… en härligt socialistgrå Amiga 500.

***

Tro det eller ej, men jag har inte ångrat mitt val en sekund. Ja, det var ju svårt att vara tuff med en Cresent i asfaltgropen när de andra körde DT, ja, till och med crossar om 80 kubik. Den första tiden sved ju lite förstås, men spel som Menace, Blood Money och de första staplande kodraderna gjorde sitt till. Gav inga tjejer förstås, men de fick jag iaf. Något senare.

Sedan fortsatte min personliga datorsuccé. Datorkörkort i högstadiets datasal med rätt att vara där själv, elektronikstudier på gymnasiet, universitetsstudier i ämnet data- och systemvetenskap och slutligen i vuxen ålder – jobb på Siemens i Stockholm, fjärran moppevrålen hemma i Värmland, gav mig valfrihet. Valfrihet i form av en helt acceptabel lön, pengar att köpa en trevlig Chevrolet Nova för.

Jag gissar att min mor ler åtminstone lite grand från himlen. Sonen valde rätt och fick till slut både dator och ett coolt fordon.

amiga_500.jpg

Share