Conny “Lång-Conny” Blomquist är mannen som förfogar över fem garage hemma i villaförorten norr om Stockholm. Som smiskade andra jänkebilar i illegal gatracing redan under 80-talet. Som löser det mesta med hjälp av sitt favoritverktyg svetsen. Och som äger en vit Chevelle från 1966 som knappast lämnar någon oberörd när vederbörande väl insett vilket best bilen är.

Ibland funderar jag över hur jobbigt det måste vara att hela tiden upprätthålla den där rätta, balla stilen. Att ständigt vara tvungen att vara tuff, ha en elak attityd. Att aldrig ta ner garden, med risk för att framstå på ett sätt som inte är 100 procent macho. Aldrig vara mesig, alltid vara frän.

När man träffar Conny Blomquist så kanske man tänker att han är en sådan person, i alla fall under de första sekunderna. Shit, karln är 2.02 meter lång med nerklottrade armar, fyllda med bläck. Den här killen är ball och elak.

Kanske skvallrar den opolerade ytan om en hård uppväxt. Om en tid då solen inte sken varje dag och det var gratis glass i kiosken runt hörnet.

Kanske inte. Jag avstår från att ställa frågor om stökig barndom. Noterar istället att Conny Blomquist glatt meddelar att sponken är något varken han eller frugan pysslar med. Att dricka innebär ju att man inte kan köra bil. Passionen för bilar håller honom borta från narkotikan skojar han också. Eller är han allvarlig? Jag ställer inga följdfrågor.

Det jag däremot både frågar om och får svar på är just Connys passion för fordon. Den är massiv. Den smittar av sig. Jag blir glad. Så fort Conny Blomquist börjar prata om bilar så lyser det i ögonen på honom. Det är härligt att se den glädjen. Den är äkta. Ingen tuff fasad, som ibland spricker. Det är så man är häftig och ball i mina ögon. Genom ett genuint intresse och massor av kunskap.

Ball är man också om man äger två Cheveller, en Volvo Amazon, en tämligen unik Zündapp KS100, en Landrover Defender som bruksbil och en Volvo pansarvärnspjästerrängbil (puh!). Den senare är definitivt udda då det svenska försvaret 1963 lät beställa 350 exemplar varav de flesta numera gått den brutala rostdöden till mötes.

– Man är rätt ensam med Volvo-terrängbilen ute på vägarna. Jag känner bara till ett exemplar till i Sverige. Den står på ett museum, jag tror det är i Strängnäs, säger Conny Blomquist med ett skratt.

Han tillägger att han har ett trippelgarage för att förvara en del av fordonsparken i. Eller rättare sagt, Conny förfogar över fem garage hemma på villatomten. Ett trippelgarage, och ytterligare två under kåken. Snacka om vara ball! Rena rama drömmen för en radhusägare utan garage som undertecknad.

Men det är inte för att snacka om hans gigantiska garagekapacitet som jag träffar Conny, utan för att prata med honom om den ena av hans två Cheveller.

Den vita. Från 1966.

Vem behöver en nyckel`?

Första gången jag ser den är på American Car Show i Norrtälje 2012. Chevellen liksom smyger sig på. Först ser jag en vit jänkebil, till synes ganska alldaglig. Sedan noterar jag de feta bakdäcken. Plötslig uppenbarar sig en rätt hårig bil som inte direkt blir tamare när Conny börjar berätta om den.

– Det sitter ett bigblock i Chevelle. Merlins 454-block uppborrat till 509 kubiktum. Enligt motorns specifikationer bör den lämna mellan 500 och 600 hästar. Vridmomentet? Det känns bra, säger Conny Blomquist med ett leende.

Den tid han avverkar 402 meter på behöver han inte skämmas för.

– På Hot Rod Reunion förra året låg jag jämt med en bil som gör kvartsmilen på låga tior. Har inte klockat Chevellen, men 10-11 sekunder bör den göra 402 meter på. Säg 11 sekunder så överdriver jag åt rätt håll, säger Conny Blomquist.

Här i Sverige envisas vi med att enbart kalla gamla ombyggda fordon från typ 20- till 40-tal för hot rods. I USA är det en betydligt mer generös klassificering som gäller. I begreppet hot rods ingår också betydligt yngre fordon. Och hot rod, det är precis vad Connys Chevelle är. Han har byggt bilen enligt principen “Man tar vad man har”.

För att ta hand om all värme som den feta Merlinspisen producerar så har Conny installerat en herrejösseskylare från en Cadillac. Elfläkten kommer från en Volvo 940. Lådan är en stärkt TH400 och mellan den och motorn sitter en B&M-konverter med cirka 2500 i stallspeed. Bakaxeln är en Fordhistoria på nio tumm med 4.10:1-utväxling. Tämligen skottsäker historia.

– Drivaxlarna har 31 splines. Det är Summers Brothers-axlar. Kommer från en gammal räserbil, också den en Chevrolet Chevelle från 1966. Tony Lagerberg vann Stockholmscupen med drivaxlarna redan 1992. Körde 7,62 sekunder på 402 meter. För att få plats med Cadillackylaren fick jag förövrigt kapa ur lite av rambenen, säger Conny Blomquist.

Han jobbar som svetsare om dagarna, alltså är svetsen en lösning på många problem och utmaningar. Både bensintanken, numera monterad i bakluckan, såväl som den sista delen av bränsleledningen mot förgasaren har Conny svetsat ihop själv. När han trycktestade bensintanken blev den lite rund om magen. Ser klart underhållande ut.

På tal om bränsleförsörjning så är Conny en hårding rent säkerhetsmässigt. Bränsletrycket kollas via en mekanisk mätare inne i kupén. Alltså flyter en, förvisso liten men ändå, mängd soppa dit. Han sportar därtill ett enkretssystem för bromsarna.

– Jag har i alla fall uppdaterad frambromsarna till skivor, skrattar han.

För att slippa ånglås har han dragit en bränsleretur till bensintanken. Något konstigare än vanliga och billiga kopparrör från Biltema har inte använts.

Åter till Chevellens stöddiga spis. Conny Blomquist kan inte nog lovprisa Merlinblockets förträfflighet. Att borra upp ett 454-block från GM till samma dimension som Merblinblocket är det bara att glömma, det skulle spricka.

– Blocket har inte heller några som helst gjutskägg som behöver avlägsnas. Topplocksskruvarna går inte ner i kylkanalerna som på vanliga Chevroletblock, med allt vad det innebär, till exempel risk för kylvattenläckage via topplockspackningen till cylindrarna och så vidare, säger Conny Blomquist

Han fortsätter med att berätta om motorns olika beståndsdelar. 800 cfm-förgaste från Holley, Scatvev, Eaglestakar med H-profil, ytterst lätta JE-kolvar med dome och LS7-toppar i gjutjärn med 118 kubikcentimeter stora förbränningsrum. Vidare återfinns en mekanisk L88-kamaxel från Crane i blocket och 1.8-vippor.

– Kammen lyfter väl runt .590 till .600. Över .600 och ventilfjädrarna får onödigt mycket stryk, säger Conny Blomquist.

Den portning av topparna som gjorts är portmatchning. Enligt Conny är topplocksgjutningarna ganska ofta sisådär. Det kan skilja millimeter på sina ställen.

På tal om att göra något av det man har hemma, eller vad för stunden dyker upp till en billig penning. En viktig komponent i kylningen har en liten rolig historia.

– Smaka på den här: Jag har en vattenpump i aluminium från en tämligen ovanlig motor. 427 ZL1, en optionmotor helt i aluminium som bland annat kunde beställas till Corvette. Jag gissar att det finns några som förmodligen skulle betala en slant för den pumpen, skrattar Conny Blomquist.

För att komma fram till den perfekta motorn har alla rörliga delar nollbalanserats. Och nöjd är Conny, även om det tog två somrar innan allt var finjusterat och intrimmat till perfektion.

Att Conny diggar sitt motorbygge så väl som hela bilen kan jag förstå. Chevellen uppför sig mycket sofistikerat när bilen finkörs, men när man väl kliver på så svarar Chevellen med ett jävla vrål och massor med vrid. Dr. Jekyll och Mr. Hyde, liksom.

Bilens yttre, det man ser först, är även det häftigt och med klar hot rod-aktigt. Riktig garagelack gjord hemma hos en polare, standardvit komplett med damm, apelsinknottror och matta partier, blir man bara glad av. De hemmagjorda scoopen är snygga, svarta och råa.

Det klassiska sopskaftet. Tanken har Conny svetsat ihop själv. Gissningsvis gäller det även för de breddade hjulhusen.

– Det började med att jag plockade bort fejkscoopen ur SS-motorhuven. De nya är i två delar, själva scoopen är kantpressat plåt, och brickorna utstansade ur en annan plåt. Jag har sedan svetsat ihop de båda delarna. Scoopen har en liten öppning bak så att varmluft kan strömma ut där. Så att scoopen inte bildar en ostkupa för värmen i motorrummet, säger Conny Blomquist.

Några direkt problem har han inte haft med Chevellen. Ja, förutom att han drog av växelspaken på Hot Rod Reunion förra året. Å så det där lilla motorraset då.

– Jag har faktiskt skjutit en topplockspackning en gång. Men topparna och allt annat klarade sig. Det var nog tur att jag inte har aluminiumtoppar. Det är faktiskt det enda raset, med denna motor. Och då har den varit i drift i 6 år, säger Conny Blomquist.

Rasade motorer har han dock varit med om tidigare. Som den motorfantast han är så har han kört olika fordon sedan tidiga tonåren. Motorcross, terrängkörning, gatrace, you name it.

–Jag har gjort massor av fel genom åren, och haft sönder en hel del motorer. Men man lär sig något hela tiden. Idag har jag en motor i Chevellen som både går och låter mycket bra, säger Conny Blomquist.

Gatrace var det. Jodå, Conny som idag är 47 år körde en hel del illegal streetrace på 80-talet. Lars Wikander, Bengt “Lill-Benke” Söderberg och Sven Östman var tre kända namn ute på Stockholms gator samtidigt som Conny var ute och busade.

– Wikander var väl min störste konkurrent på den tiden. Han körde en svart Chevelle från 1967. Vi körde mycket vid Kungens kurva. Den som var värst därute då var en kille som jag glömt namnet på. Men jag har inte glömt hans bil, en ljusblå Volvo 242 med V8 och slicks. Ja, slicks, det hade ju alla då, säger Conny Blomquist.

Men tiden förändras. Idag ser inte gatracingen ut som för 25-30 år sedan.

– När vi höll på med steetrace så åkte vi verkligen runt på stan och letade folk att köra mot. Det blev många spontankörningar. Vi samlades också ofta vid Wenner-Gren Center, för att åka till Kista-rakan. Söndagar var bra racedagar, minns jag. Idag är det lustgas, motorer som kostar 3 årslöner och bilar som kommer på trailer till gatracen, suckar Conny Blomquist.

Samtalet glider över på lustgas. Jag undrar om Conny, trots att han är grymt nöjd med Chevellen och spisen som sitter i, ändå funderat över att lustgasbestycka motorn. Eller kanske montera en kompressor. Jodå, tanken har givetvis slagit Conny ett antal gånger.

– Men inte med nuvarande motor. Det är synd att röra den när den går så bra. Bättre då att lyfta i en ny motor. Nog har jag lurat på flera stycken. Har bland annat funderat en del över en 632:a som var ute på annons tidigare, men också en 548:a med kompressor som är till salu just nu och sitter i en Chevrolet Stepside-pickis där chassi och motor skulle säljas var för sig. Men det är mycket pengar, säger Conny Blomquist.

Well. Inte behöver Conny Blomquist göra något särskilt med sin Chevelle. Den är otroligt ball som den är. Precis som ägaren.

Share