Per Olofsson är en oerhört kunnig och ödmjuk kille från Värnamo som jag träffade förra sommaren i samband med Soppatorskturnén. Jag plåtade hans svincoola garage, och passade något senare på att göra en intervju med honom.

Varsågod, lite sommarläsning till hängmattan!

2014-07-21-fran-hudsonspisar-till-jaguarjarn-del-1

Han har rustat upp en V12:a till Michael Jacksons bror, kört dragracing i 12 år och topprenoverat en av världens mest exotiska Hudsonbilar som det bara finns 8 exemplar kvar av i världen. Han sover max fem timmar per dygn och äger ett av Sveriges snyggaste garage. Träffa Per Olofsson från Värnamo, en kille som gjort framsteg i livet vi andra dödliga bara drömmer om men som samtidigt ger ödmjukheten ett ansikte.

Han har hunnit fylla 51 år, den gode Per. Men han framstår inte som en dag äldre än 40. Hans nuna för åtminstone mina tankar till Peter Fonda i Easy Rider, med den skillnaden att Per skrattar betydligt oftare.

Vi står i hans garage i Värnamo. Och vilket garage sedan. Jag plåtar för glatta livet samtidigt som jag lyssnar på vad Per har att säga. Om allt från feta motorer via drifting till dragracing. Och hans fantastiska garage då, förstås.

När jag plåtat färdigt frågar jag om jag får lov att återkomma. För en intervju. Ja, säger Per.

Några månader senare lyfter jag på luren och ringer honom.

– Jag har alltid tidigare haft dåliga garage som alla andra. Ja, med undantag för när jag några år drev en svetsfirma med 11 anställda som byggde bilchassin och motorcyklar. Den industrilokalen var ju på 1 200 kvadratmeter. Men det är ju en annan typ av lokal. Så detta en gammal dröm som infriats, säger Per.

Det hela började med att Per, hans sambo och de två sönerna fick ta över sambons föräldrahem 2008. Hon ville renovera bostadshuset först, men Per var klok nog att insistera på att garaget skulle prioriteras. Annars är det ju lätt att pengarna tar slut och det inte blir något garage…

– Garaget byggde jag 2009 redan innan vi flyttade in i huset. Jag började med att rita lokalen i CAD, och såg till att jag var väl förberedd. Detta innebar att jag kunde lyfta på hängrännorna åtta veckor efter det att jag sparkade igång bygget, säger Per.

Att garaget kunde färdigställas så pass snabbt har att göra med att Per såg till att vara rejält förberedd. Allt planerades in i minsta detalj. Från att gjuta bottenplattan och lägga golvvärme, till att bygga färdiga väggmoduler och så vidare.

– Det blev några timmar efter jobbet varje dag. Jag hade tänkt igenom allt innan jag påbörjade bygget. Det är viktigt eftersom det annars är vanligt att man ändrar på saker under byggets gång, vilket innebär förseningar. Varenda regel var måttsatt, och jag hade lagt upp ett precist system för hur allt skulle genomföras, säger Per.

När det yttre var klart var det dags för inredningen. En av Pers drömmar har alltid varit schackrutigt golv. Men en sådan lösning i garagemiljö är inte självklar.

– Mattor håller inte för garagedomkrafter och andra tunga objekt, de är för mjuka. Klinkers är å sin sida för hårt, men håller trots det inte heller. Några månader varje vinter tar jag tjänstledigt från mitt ordinarie jobb och är i Los Angeles och bygger motorer. Det var där jag ramlade över fibermattor i storleken 30×30 cm. De är tunga och stenhårda, och håller mycket bra för vikt. De är dessutom tåliga mot kemiska vätskor som oljor, och för att ta upp spill är det bara att hälla ut avfettning och torka upp. Dessutom är fiberplattorna mycket mysiga att jobba på, tillsammans med golvvärmen är det som att ligga på golvmattan hemma i vardagsrummet, skrattar Per.

På tal om golvvärmen. Per har extremt låga uppvärmningskostnader för sitt garage. Tillsammans med treglasfönster och välisolerad platta så sköter slingorna i garagegolvet att det blir varmt och mysigt att meka.

– Jag har jordvärme till bostadshuset. Jag nallar helt enkelt tjugogradigt vatten från returen på huset och kör in den i golvslingorna. När det är 20 minusgrader ute så är det 19 plusgrader i garaget, säger Per.

När jag under Soppatorskturnén besöker Per i hans garage så visar han upp ett flertal lösningar som får mig att bli alldeles glad i mitt mekarhjärta. Bland annat en svincool förvaringslösning där superlånga lådor på hjul går in under den upphöjda, rejält tilltagna fikahörnan.

– Lådorna är fem till antalet och är 2,7 meter långa, 1 meter höga och 900 cm breda. En låda är fylld skruvar, muttrar, gängstänger, elkablar och andra liknande prylar. Allt som har med lösa grejer i en bil att göra. I en annan låda ligger stora delar av min Hudson-pickup från 1939. Soffan, framvagnsbalkar, rutramar, stag, länkarmar, bromstrummor och så vidare. Ja, det blir mycket vikt, men varje låda rullar på sex stålhjul och har en riktig bastant ram. Varje låda rymmer 2,5 kubikmeter prylar, och varje låda håller för ett ton, säger Per.

Han tillägger att om innehållet i lådorna skulle ligga på hyllor istället, så skulle väldigt många kvadratmeter vägg vara täckta med grejer. Nu ger Pers garage istället ett hemtrevligt och rent intryck, med konst på väggarna och damm- och smutsfria bildelar i lådorna.

En annan sak Per är mycket nöjd med i garaget är mekbänkarna. Jag förstår varför. Bara måtten gör mig galet inspirerad. Bänkarna mäter 1,1 meter i djup, och är 5 respektive 3,5 meter långa (de möts i ett hörn).

– Stommen är byggd av träreglar om 2,6 tum. Dessa är sedan klädda med 4 mm rostfri plåt. För trä går som bekant inte att hålla rent. Då plåten är såpass tjock är den därtill så stryktålig kan man slänga upp ett motorblock om man så vill. Tunnare plåt hade blivit repig och bucklig snabbt. Vidare är plåten uppvikt 1 decimeter på väggen, så att småskruvar inte försvinner den vägen. Dessutom har jag en diskbänk i anslutning till mekbänkarna. Håller man på att skruva så är bristen på renhet en av de värsta fienderna. Ja, mekbänkarna är nog det bästa jag gjort i garaget, säger Per.

Sista delen i detta reportage tillsammans med fotografier publiceras nu på fredag, den 25 juli.

Share