Morfar gick bort redan 1989, när jag var 15 år ung. Jag hann dock som barn med att spendera ett antal spännande och roliga sommarlov med honom och mormor. Han blev särskilt betydelsefull som fadersgestalt efter det att pappa gick bort, och jag minns honom (han hette för övrigt Erik Olofsson) som en ganska tyst man, med ett ständigt leende i mungipan. En tämligen orädd och händig karl, som byggde sitt hus för egna händer.

För någon månad sedan förenades mormor med sin man. Så, plötsligt poppade mysmorfar upp i mina tankar. Vid bouppteckningen passade jag på att fråga min morbror om inte han kunde hjälpa mitt minnet på traven. Det har i sanning tyvärr bleknat en smula med tiden.

Som morbror lyckades.

Morfar var inte bara händig när det gällde att snickra och mura, han mekade minsann med bilar också, enligt morbror! Bland annat mindes morbror att hans far – min morfar – svetsade golvet på sin SAAB 92 med gassvets. Så mycket eldade morfar på att så väl underedsmassan som overallen fattade eld.

Morfar nöjde sig dock inte med att pyssla med SAAB:ar (och Ford – mormor och morfar ägde massor av Fordar). Han renoverade tydligen också en VW-motor. Tyvärr gick det väl så där, utan tillgång till internet och verkstadsmanual. Morfar vände helt enkelt fördelaren ett halvt varv fel. Det blev ett jävla oväsen innan morfar insåg sitt misstag, mindes mobror.

Förutom en del verktyg (mer om dem i ett senare blogginlägg!) så hittade jag en spännande bok bland mormors billiga deckare och tantsnusk. Den heter “Motormän i Svealand” (tryckt 1952, mer om den i ett senare blogginlägg!) och innehåller förutom fina bilbilder och spännande statistik även lite information om morfar! Läs nedan. Gissa om jag blev glad!

Ansvaret vilar nu tungt på mina axlar. Helt plötsligt blev det viktigare än någonsin att föra bilintresset i arv vidare. Från morfar via mor och mig till Noomi!

motormannen_erik.jpg

Share