Anders Ohlin är en människa som skakar tass med två omslutande händer, som mycket målande beskriver vad som händer om man kör en styrfylla på cykeln ätandes kebab genom ett yvigt skägg. Som bryter på sävlig norra Sverige-dialekt och formligen avgudar Mopar b-body 1962-1966. Rakt igenom helmysig med andra ord.

Du har hört den förr i några varianter: När två personer av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon. Precis så känns det, inombords alltså, när jag för första gången lyfter luren och Anders Ohlin svarar på andra sidan. Samtalet bara flyter på, helt obehindrat. Allt mellan muskelbilar och barnuppfostran avhandlas.

Flyter på, det gör tiden också. Helt plötsligt har vi pratats vid i en halvtimme.

Anders Ohlin äger en helrätt stukad A990-hyllning. En het Coronet 65:a. Skönt gubbig, men ändå evigt ung. Det känns som jag och Anders känt varandra i 20 år. Likadana värderingar, delad livsåskådning. Samma resa från landet till stan.

Det är givetvis också lätt att förstå varför Anders rådiggar sin bil, som är lika mycket är en hyllning till Bob Mosher (som livnär sig på att bygga A990-hyllningar) som till A990:orna. Även där har vi något gemensamt.

Nog om det. Mer om bilen.

Anders Ohlin äger alltså en Dodge Coronet från 1965. Men det är ingen hardtop, och ej heller en fyrdörrare. Det är en “tvådörrarsstolpe”, som bilmodellen kallas i folkmun.

Med andra ord en skön Moparbil som börjar bli hyfsat unik.

– Rätt så många 65:or med stolpe har idag ruttnat bort eftersom tämligen få ville ha den här modellen. Alla tider har ju sina trender, och de som ville vara rejsiga valde ju HT, de som sökte en praktisk bil valde fyra dörrar. Sedan kom 70-talet med de bilar som var aktuella och heta då, och så vidare, säger Anders Ohlin.

Således fick sedanerna med stolpe se sig lämnade åt sitt öde. På bilskrotar, bakgårdar, industriområden och så vidare.

Saken var bara den att just den här modellen var den som Dodge valde att bygga sina 426 race hemi Super Stock-bilar på. De berömda A990:orna.

– Det var väl för att dessa var den enklaste, lättaste och mest anspråklösa modellen. Perfekt att bygga racebil av. Men det är först på senare tid som intresset för denna modell har skjutit i höjden, och folk har börjat leta efter dem, säger Anders Ohlin.

Hur är den då byggd, hyllningen till Dodges fabriksgjorda Super Stock-bilar? Jo, med glimten i ögat och utan att vara kostsamt talibantrogen originalen. En del detaljer är “pang på” som det var, som den popnitade grillen och den egentillverkade “delete”-plattan för värmereglaget. Andra är mer praktiska, som batteriet. Det är lika stort som originalet, och rent estetiskt inte helt olikt originalet med sina påklistrade röda cellskruvar. Men likväl modernt.

– Grillen är en liten historia i sig. A990:orna hade ju två framlyktor, inte fyra. Så jag fick köpa en extragrill som jag kapade upp i sektioner. Sedan använde jag mig av barnens lokstall från Brio. Lokstalls-taket visade sig ha en perfekt vinkel när det var dags att bocka till de två grillsektioner som sitter framför de två innersta framlyktorna, säger Anders Ohlin med ett skratt.

När det kommer till drivlinan så är Anders Ohlin trogen race-Hemisarna, så till vida att det åtminstone på utsidan ser ut att vara en 426 hemi. I själva verket är det ett eftermarknadsblock strokat till 528 kubiktum. Stage 5-toppar slungar luft och soppa ner i motorn och en rullkam från Crower dikterar villkoren nedanför. Åttabultad hemi-vev som ingår i ett roterande kit från Indy tillsammans med Mopar Perfomance-kolvar håller ställningarna i botten.

Alltind pryds av ett cross ram-insug i magnesium från 1965, toppat med dubbla förgasare om 770 cfm styck.

– Du kan ju tänka dig hur kasst de här bilarna gick på gatan när det begav sig. För min del fick förgasarna bestyckas ner rejält på dynon. Det ska nästan inte gå att trimma in den här konfigurationen, men jag fick hjälp av Hudikprofilen och motorbyggaren Peter Dahlin på Dahlintjänst. Det är även han som bromsat motorn. Det blev bra siffror för luft och soppa, säger Anders Ohlin, och fyrar av ett nytt leende genom det robusta skägget.

Antalet hästar behöver vi kanske inte gå in på. De räcker till gott och väl för att ruppa iväg Coroneten likt en skrämd kanin över asfalten. Och det utan att karossen är syradoppad i sann bantaranda á la Dodge när det begav sig.

– Innan jag bestämde mig för Stage 5-topparna provade jag ett par A990-toppar från 1965. Jag kan säga som så här: De är jäkligt porösa och mina var dessutom lagade. Ganska snart uppstod det en del värmeproblem, så jag beslöt mig för att byta toppar, säger Anders Ohlin.

Efter lång tid och mycket på felsökande insåg han dock att det inte var topparna som hade spökat. Det visade sig att en av kylkanalerna i eftermarknadsblocket som inte var uppfräst…

–Jag stack ner en finger, och det tog bara stopp mot godset. Så jag hörde av mig till Indy som jag köpt dem av. De var väl inte helt samarbetsvilliga. De tyckte att jag skulle fotografera kylkanalen, säger Anders Ohlin. Denna gång utan att le.

Den som någon gång trakterat en kamera, oavsett typ, vet dock att det inte är helt trivialt att framgångsrikt plåta en svart hål.

– Så Indy kom med ett tips. Att slå ut det kvarvarande godset med ett drivdorn. Det är bara det att det är rätt tajt mellan kylkanalen och cylinderfoder, säger Anders Ohlin. Leendet är tillbaka.

Sagt och gjort. Ut knackades “proppen” och värmeproblemen var som bortblåsta. Faktum är att motorn idag går lite för kallt. Anders inväntar den värsta sommarhettan innan han börjar trixa med termostater och annat som kan ge mer hetta.

Vad sitter då bakom Detroitgodset? Jo, en nio tum pluttig turbin av märket J.W. med 4500 rpm i stall, Stärkt 727-låda med omvänd växelordning och manuellt ventilhus bakom den och så en kaxig, kortad chromoly-kardan. Bakaxelklumpen är ett 42-hus (8 3/4″), och i den sitter Moseraxlar med 31 splines. Utväxlingen är 3.91:1.

– De är bra, Moseraxlarna. Metallen flexar och går inte tvärt av, skrattar Anders Ohlin.

Hur mycket snickrar han själv då? Det mesta. Men ibland är det bra med assistans från duktiga mekpolare i garaget. Som när det var dags att skohorna ner Hemin i motorrummet.

– Man kan förvisso få ner Hemin, men man kan glömma att få av ventilkåpan utan att plocka ur motorn. Så jag tog hjälp av en mekpolare för att modifiera höger stötdämpartorn. Han skar av toppen på tornet, vände det 180 grader för att nyttja den urfasning som finns där, och svetsade sedan dit toppen igen, Anders Ohlin.

Han tillägger att han använder TTI-headers till hemin.

– Det är det enda sättet man kan ha en Hemi i en Coronet om man inte tillverkar grenrören själv, eller låter specialbeställa dem, säger Anders Ohlin.

Innan vi tar farväl för denna gång (jag ser fram emot att knäcka en öl eller tio med Anders) så leds samtalet in på amerikanernas förkärlek för sköna smeknamn. Så väl på sig själva som på sina bilar.

– “Dyno” Don. Hur ballt är inte det namnet. Jänkare är så bra på att komma på dem, som en bil som går under namnet “Wheelchair Shaker”. Synd att vi inte har lika fräna smeknamn här i Sverige, säger Anders Ohlin.

Han drar handen över skägget. Funderar en kort sekund.

– Eller, det har vi väl. Balla namn. Vi kan vi med. Där jag kommer från heter folk saker som Jord-Einar och Back-Åke. Inte så tokigt det heller, säger Anders Ohlin.

Näe. Och hans svenska hyllning till Dodges A990, den är bra fränt den med.

Faktaruta

  • Chryslerkoncernen tillverkade år 1965 pluttiga 101 stycken Dodge Coronet A990 med 426 hemi.
  • A990:orna utrustade endera med fyrpetad A833-låda med Hurstspak eller en racepreppad Torqueflite-automat.
  • Glasfiber och annan plastdynga var för tiden inte tillåtet i Super Stock, Chrysler syradoppade huv, dörrar, skärmar, kofångare och andra karossdelar. Chrysler kallade det för “Chemical milling” och man lyckades viktreducera med 60 procent.
  • Allt som bidrog med vikt kastades ur bilarna. Hej då värmepaket, radio, klädkrok, vindrutetorkare, baksäte…
  • Anders sportar själv bara en vindrutetorkare, och har satt dit en “delete”-knapp där den andra satt. Lättad bil är grejen, precis som originalen. Baksätet är också puts väck. Något styrservo finns inte, vi pratar enkretssystem för bromsarna och noll servo.
  • Hålborrade aluminiumramar (Anders har sådana, förstås) satt och sitter under framsätena, och ovanpå dem bucket seats från en Dodge A100 van.
  • 2 tum kortad hjulbas gäller, vilket faktiskt hjälper till för att gräva ner hästarna i asfalten. Kortad hjulbas
    är något även herr Ohlin har sett till att fixa sig på sin A990-hyllning.
  • Det är inte ovanligt att en Bob Mosher-byggd A990 idag säljs för 70 000 dollar eller mer. Vad en originalbil går för vill du inte veta…
  • Anders Ohlin fick jobba en del för att få fram alla detaljer om A990. Många gamla amerikanska gubbar sitter på information, men deras mantra beträffande kunskaperna är inte sällan “Keep it of the internet”…

Share