Missförstå mig rätt nu. Det är självklart asfränt med tunnelraminsug, kompressorer, trippla förgasare, lustgasystem och andra prestandahöjande motorkomponenter.

Det är också ballt med smidda kolvar, stakar i H-profil och en titanhård vevaxel från Ohio Crankshaft. Prylar som både effektmässigt och ibland estetisk samt utseendemässigt utmärker sig.

Mm. Frust, flås och dregel för oss biltokar.

För att inte tala om nya aluminiumblock med sexbultade ramlageröverfall. Block asom bara vrålar “Bygg mig först, kör mig sedan hårt. Jag tål det mesta!”.

Till och med enkel- och dubbelturbo är riktigt tufft och festligt i rätt sammanhang. Särskilt när man gärna vill gasa men inte har hur mycket pengar som helst att kasta in i det svarta hålet som jänkebilen allt som oftast utgör.

Vidare är det givetvis coolt som bara den med bråkiga bilar som är lite kluriga att hantera. Vem blir inte glad i själen av ljudet av en yster och ruppig kamaxel.

Men… Och här kommer stans största MEN:

Allt ovan förutsätter förstås att byggaren, ägaren och/eller föraren klarar av att framföra bilen.

Ja, när det kommer till 700 hästkrafter eller mer och du fixar att köra för hela effektsiffran fullt ut så är det fruktansvärt coolt. Hatten av, du är Steve McQueen eller Shirley Muldowney inkarnerad.

Men gasar du för “pluttiga” 300 hästar trots en motor som effektmässigt presterar mer än det dubbla, vad ska du då har resten till? Varför betala pengar för 400 outnyttjade kusar? Det är dyrt och jobbigt. Jag har sett ett antal stöddiga Cadillacs med herrejössesmotorer och smala lågprofildäck. De eldar upp sina nya bakdäck på mindre än 20 sekunder. Titta på gaspedalen och tappa kontrollen över bilen, liksom. Försök dig på en omkörning och riskera att klota jänkarn.

Det samma gäller förstås några (jag tänker inte peka finger här…) av de bilar jag gjort reportage om genom åren. Fordon med närmare fyrsiffrigt antal hästar eller mer i effekt.

Riktigt fränt blir det bara när ägarna klarar av att göra en übersnabb omkörning eller tar en kurva i respektingivande hastighet, gärna på ställ. För en rejäl burnout med kraftig rökutveckling krävs det inga 1 000 hästar och lika mycket vridmoment för att fixa.

Vidare ska vi kanske inte glömma bort att när mängden jänkebilar med hysteriskt många hästkrafter – som de inte har papper på – når över en viss kritisk mängd kommer problemen att börja hopa sig. Antalet olyckor blir fler, antal flygande besiktningar där länsman blir sur ökar… och… Ja. Förr eller senare inser någon driftig politiker med ambitioner och noll bilintresse att här finns det en billig poäng (om inte annat med miljöprägel) att plocka. Hon eller han kommer förr eller senare att sätta stopp för hästkapplöpningen om jag säger så.

Vi har redan sett sådana aktioner där polisväsendet fått utbildning för att förstå vad det är de egentligen tittar på när de stoppat en amerikanare med pulver i en flygande besiktning. Vi har även sett flygande besiktningar när polisen inte haft en susning…

Lösningen då?

Ja, inte består den av att sluta trimma V8:an i alla fall! Det är verkligen inte det jag vill säga. Kör så det ryker.

Men, och här följer stans näst största MEN!

Fler borde lägga några tusenlappar på att få sina kärror gatlegala.

Fler borde trimma för den effekt de avser köra, inte mer. Då avser jag det både dyra och dumma i att montera exempelvis en bakaxel som tål 2 500 hästar för en motor som levererar en tredjedel av detta.

Fler borde också engagera sig i olika former av racing.

Ja. Tag licens vetja. För strippen och för bana. Lär dig bli ett med bilen, styra upp en besvärlig situation så att den inte slutar i en katastrof för dig, bilen och/eller andra medmänniskor.

Ja. Lägg pengarna på rätt grejer.

Ta den redan nämnda smidda vevaxeln som exempel. Varför ska du egentligen ha en sådan. Kör du banracing eller? Konstanta 6 000 varv per minut timme ut och timme in? Det är absolut inget fel på smidd vev, men investera i en om du behöver den och inte annars. Några burnouter vid korvmojen är inget giltigt behov och ingen ser ens din smidda vev jobba… Då är det som skrivet smartare att lägga pengarna på att bli bättre på att nyttja bilen och bilens effekt fullt ut.

Att dimensionera rätt är coolt, att ha en välfylld plånbok och förmågan att öppna den, not so much. Det är kontentan.

Exakt. Det jag alltså vill berätta med denna krönika – om det nu gått någon förbi – är att kunnighet är någonting vacker och fint som fler borde sträva efter.

Trimma på nu, när vintern fortfarande ligger som en kall och våt filt över vårt land. Snart är det burnout-tider igen!

Share