“När två pojkar av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon”. Det är Astrid Lindgrens ord. Å så sanna de är!

Den som läser denna blogg frekvent vet att jag var i USA för två veckor sedan. Huvudorsaken var arbete, men jag passade samtidigt på att köpa en massa motordelar till mitt V8-bygge.

Dessa delar införskaffades på dels Autozone, dels på O’reilly Auto Parts. Det ska väl sägas att mitt första besök på de båda företagen inte renderade några särskilt glada miner. Personalen på Autozone verkade mest besvärade av min toklånga inköpslista, och de två första O’reilly Auto Parts-gubbarna jag träffade måste ha varit USA:s tröttaste butikspersonal alla kategorier.

Men sedan hände det något!

Andra gången jag klev in på Autozone – nu för att hämta mina bildelar – mindes alla vem jag var. Den galne svensken! Han som precis köpt halva lagret (kassakvittot är 1,5 meter långt, bild kommer!). Det blev många glada skratt och tämligen personligt.

På O’reilly Auto Parts var personalen utbytt (olika personer på för- och eftermiddag) och en äldre man runt 70 år var den person som lämnade ut mina beställda bildelar.

gene_pridemore_and_his_hot_rod.jpg

Då jag ofta drabbas av mundiarré när det handlar om bilar så jag var naturligtvis tvungen att berätta för O’Reilly Auto Parts-gubben att jag var från Sverige och att jag handlade bildelar här eftersom priserna ligger långt under hälften jämfört med hemma.

Jag förväntade mig ingen reaktion. Men se det fick jag!

Vänta, sade Gene Pridemore (som mannen visade sig heta) bestämt. Han pilade överraskande snabbt iväg mellan hyllorna med bildelar.

Tillbaka kom han med två fotografier på en hot rod, en Ford från 1925. Snabbt och effektivt gick han igenom alla de modifiering han gjort.

Därefter – efter att ha noterat mitt breda leende – fortsatte han att berätta hur han kommit över bilen.

Det var på väg till Goodguys bilshow i Indianapolis med frugan som det hände sig. Gene Pridemore pratade bara om roadsters och hot rods hela vägen dit. Gumman tröttnade ur fullständigt (det var nog inte första gången Gene Pridemore pratade om just hot rods) och gav honom tre val.

  1. Endera så köpte han sig en hot rod.
  2. Eller så byggde han en, gärna tillsammans med henne.
  3. Eller så höll han käft.

Då pengarna inte fanns till ett köp var valet solklart!

På tal om hur mycket pengar en hot rod kan kosta: Gene höll på att trilla av pinnen när jag berättar att prislappen på en fin hot rod i Sverige börjar på 35 000 dollar. Han tyckte de 6 000 dollar han hade lagt på sin hot rod var mycket pengar.

Innan vi skiljdes åt berättade Gene Pridemore att han brukade ta sin rod till jobbet lite då och då, och att han tyckte det var synd att han inte gjort det denna dag, då solen gassade och temperaturen låg på 25 grader. Då hade jag kunnat få se den. Så han lovade att han skulle komma förbi mitt hotell dagen efter, och bjuda på en åktur runt Urbana-Champaign. Jag tänkte stilla “Yea, right”, men sade att det skulle vara trevligt.

Hur det gick med den saken kan du läsa här på bloggen nu på fredag!

Share