En bil som jag alltid gillar alldeles otroligt mycket – men som är en originalrenovering och därför inte platsar i Gasoline Magazine som rapporterar om ombyggda bilar – är Claes Piras snuskigt fina Hurst/Olds (#110 av 913 byggda) från 1969.

Då jag sedan tidigare trots detta har några fotografier liggandes på hårddisken tänkte jag: varför inte en sno ihop en artikel till denna blogg om Oldsmobilen?! Särskilt som Claes är en vältalig herre, och därtill väldigt trevlig.

Här är del 1, baserad på ett lååångt och prima underlag från Claes! Därav att reportaget är uppdelat i två delar…

Bakgrunden

I mitten av åttiotalet köpte Claes och hans sambo deras första USA-bil, en svart Oldsmobile 442 från 1969. En svensksåld bil med svart vinyltak. Lyckan var förstås fullständig.

– Anledningen att det blev Olds var två. En kompis hade en Cutlass cab från 1969 som jag tyckte var snygg och ett reportage i någon biltidning om Umeå-Freddes 70:a 442 W30 hade slagit an något i mig. Under några glada år under senare delen av åttiotalet gasade jag glatt och skruvade med min Olds. Jag läste även allt jag kom över om de olika modellerna och tids nog uppdagades det för mig att det fanns en Olds som till och med var fränare än 442 W30, nämligen den sällsynta fågeln Hurst/Olds 1969, tillverkad i blott 913 exemplar.

Claes visste att något eller några exemplar letat sig till Sverige, men vid den här tiden stannade det hela med drömmen om att en dag äga en. Claes amorterade ju fortfarande på LO-lånet för 442:an.

I slutet av åttiotalet såldes 442:an till förmån för en längre USA-resa och andra bilprojekt. Med åren passerade en -69 Camaro SS cab, En Offroad-Willys med CSB och 44 tums mudders, några motorcyklar, ett par Corvette C3:or. Hus, barn och företag tillkom också.

”Domarnas val, vackraste bilen”, Muscle Car Day i Orsa. En av många välförtjänta utmärkelser Claes Pira fått ta emot för sina fräna Hurst/Olds.

”Domarnas val, vackraste bilen”, Muscle Car Day i Orsa. En av många välförtjänta utmärkelser Claes Pira fått ta emot för sina fräna Hurst/Olds.

Att hitta sin drömbil

När så femtioårsdagen började nalkas så kom tanken på en egen femtioårspresent i form av den bil Claes HELST av allt skulle vilja ha. Gissa vilken…. Ja, ganska snabbt dök minnet av bilder på en Hurst/Olds från 1969 upp i huvudet på Claes. Skulle det vara möjligt att komma över en sådan? Nu fanns ju ekonomin i alla fall. Med internets hjälp scannades USA efter drömbilen, ett färdigt exemplar var det som hägrade. Varken tid eller lust för någon renovering ansågs finnas.

– Efter flitigt googlande konstaterades att de exemplar som fanns till salu i staterna antingen var för dåliga eller för dyra. En annons på Tradera utbjöd dock en Colorod från 1980 med reportage om en -69 H/O. Tidningen köptes och där konstaterades att det rörde sej om en bil i Umeå.

En slagning på regnumret visade att den numera fanns i Aspabruk och var avställd sedan tjugofyra år. Ägaren kontaktades och efter ett långt telefonsamtal om Oldsmobiles prestandabilar i allmänhet och ägarens exemplar i synnerhet så verkade det som ägaren insåg att Claes kanske var rätt person att få ta över det sedan länge avstannade renoveringsprojektet.

– På plats i Aspabruk, på en öde gård mitt i skogen, mötte jag vad som brukar benämnas som ett ”Barn find”. Bilen stod dammig i ett laduliknande utrymme som var kallt, mörkt och endast marginellt större än bilen. Inte konstigt att den renoveringen avstannat. Uppallad och i stora delar nedplockad såg bilen ganska vissen ut, men visst gick Oldsen att känna igen som den bil Calle Grenholm i Umeå importerat från Florida i mitten på sjuttiotalet och stoltserat med i Colorod 1980.

Ett renoveringsobjekt var dock inte vad Claes hade tänkt sig, men då detta ändå var ett bra objekt så ändrades planen. Claes tänkte ”Nåja, jag kan ju alltid lämna bort jobbet med renoveringen…”. Pris bestämdes och en dag i slutet av juni 2012 hämtades bil och delar. En hel del nya delar hade säljaren skaffat, dessa ingick i priset. Att få ut en ganska stor bil utan axlar från en liten lada och upp på ett lastväxlarflak var för övrigt bara det ett projekt i sig, men snart gick resan mot Gävle.

Renoveringen

Väl hemma så kliade det lite väl mycket i fingrarna att få dra igång. Därtill började minsann den sedan länge tappade renoveringslusten återkomma.

Hemma i det trånga tvåbilsgaraget lyftes så karossen av från ramen och allt löst på chassiet skickades på blästring och olika typer av ytbehandling. Motorn var relativt nyrenoverad när bilen ställdes undan, så där räckte det med att öppna V8:an och se över allt så det inte såg konstigt ut någonstans. Lite nya packningar och färg, det var allt.

Växellåda och bakaxel gicks igenom tillsammans med kompetenta kamrater, och fick lite nya slitdelar där det ansågs befogat.

Bromsar, fjädring och styrning fick det mesta renoverat eller utbytt mot nytt.

– En sak som många missar är att en bromsservo är ganska enkelt att ta isär och kan sedan tillsammans med bilens alla bultar och annat smått lämnas till elförzinkning för att få rätt utseende.

En ”USA-renoverad” originalförgasare skaffades och lämnades genast till Rochester-oraklet Kent i Bålsta för en ordentlig genomgång och rätt bestyckning. Många timmar och kvällar lades på att plocka isär och med ett uppvärmt bad av Strip-all rengöra alla lösa delar och sedan förse dem med rätt färg eller ytbehandling. Även kylaren fick ett nytt cellpaket.

Läs nu del 2 i detta reportage!

Reklam för Hurst/Olds när det begav sig. 913 exemplar såldes 1969.

Reklam för Hurst/Olds när det begav sig. 913 exemplar såldes 1969.