Om Dodge Coronet är ett viktigt kapitel i internationell dragracinghistoria? Skiter björnarna i skogen? Sover Dolly Parton på rygg?

Den femte generationen Dodge Coronet 500 med start 1965 har genom tiderna imponerat stort. Det hela började med att Dodge byggde en specialversion av Coroneten 1965 med framflyttade fram- och bakaxlar – kallad “altered wheelbase” – som senare låg till grund för dragracingklassen Funny Cars.

– Men allt startade förstå ännu tidigare då dragracingfolket syradoppade karossdelar, betongfyllde ljuddämpare och flyttade bak batteriet till bagageluckan. Allt för att sänka vikten, eller fördela den bättre. Sedan har vi ju legender som Dick “Dandy” Landy, radarparet Ronnie Sox / Buddy Martin (Sox & Martin) och Elton “Al” Eckstrand. Den senare känd som The Lawman då han var juridikstuderande. Alla var de framgångsrika dragracingförare som rattade Dodge Coronet. Så nog har Dodge Coronet lämnat ett bestående intryck i dragracingvärlden alltid.

En katalog med trimgrejer och dress-up parts till Chrysler-bilar under mitten av 60-talet.

Orden kommer från Ralf Österling, ägare av Sveriges finaste Dodge Coronet 500 från 1965 (inte så svårt i och för sig, det finns bara två) tillika Sveriges meste Coronet-fantast. Att prata Dodge Coronet med Ralf är som att öppna en dammlucka. När luckan väl står på vid gavel formligen väller det ut spännande information, och Ralf är i princip ostoppbar. Det var länge sedan jag hade så roligt. Den två timmar långa intervjun känns som en halvtimme.

Ralf Österling berättar att Plymouth Satellite och Dodge Coronet vid den här tiden vad Chryslerkoncernens sportiga bilar till skillnad från de andra Moparfordonen, som Dodge Polara, Plymouth Fury och Chrysler New Yorker.

Hans egen röda, glödgade spjutspets går inte av för hackor. Sportig är bara förnamnet. I motorrummet sitter det en potent 383:a, och bakom den en fyrpetad manuell låda och längst bak en diffbromsad, 8 och 3/4 tums bakaxel med 3.23-utväxling. 11″ heavy duty-bromsar stoppar bilen när det behövs, och när det är dags att växla är det en Street’n’strip-koppling (frugan är måttligt imponerade av en vassare, rejsigare koppling förklarar Ralf) som kliver på och sköter jobbet.

För lite vassare prestanda utgör motorns hjärta av en Purple Shaft-kam med moderna kamtider.

– Kamen bjuder även på den där lite ruppiga, fina tomgången. I övrigt är det viktigt för mig att de grejer som sitter i min Coronet gick att köpa 1965 då bilen tillverkades. Vissa små avsteg från detta har förstås gjorts, men inte många. Detta är för övrigt min definition av originalbil, säger Ralf Österling.

Just ordet original har för övrigt ytterligare en egen, högst personlig innebörd för Ralf Österling.

– Jag hängde i Nibblegaraget i Jakobsberg utanför Stockholm när jag renoverade Coroneten. Det var mellan inköpsåret 1987 och 1994 då jag blev klar. Mekarpolarna i garaget skrattade åt mig, och tyckte inte att jag skulle försöka mig på att återställa bilen till originalskick. “Skit i alla lister, bygg en racebil av Coroneten”, sade de. Det gick så långt att de på skämt hängde upp en tvål ovanför min mekplats. Så fort jag nämnde ordet original skulle jag tvätta munnen med den, säger Ralf Överling med ett skratt.

Men han gav inte upp. Skrattar bäst som gasar först.

Tämligen exakt sju år senare var Coroneten ute på gatorna. Vass, blänkande röd, fin. En hel del av de kaxiga garagekamraternas projekt står än idag kvar i Nibblegaraget. Dammiga. I delar. Orörda. Okörda.

En ny utväxling (upp till 4.89:1) kanske lockar? Eller ett par stålfälgar på vilka man kan montera “drag racing slicks”.

För att veta hur bilens skulle återställas fick Ralf Österling jobba. Hårt och länge. Glöm inte att renoveringen ägde rum långt innan internet hade gjort entré i våra liv.

– Det fanns liksom inga reservdelskataloger med nytillverkade delar på den här tiden. Det blev till att brevväxla med folk i USA. Eller ringa bilskrotar, men det blev stressiga samtal då dessa kostade en smärre förmögenhet. Jag visste inte heller hur grejerna skulle sitta, och ingen annan heller. Det fanns liksom ingen i Sverige som ägde en sådan här tidig b-body med bigblock. Motorn är till exempel monterad vinklad i bilen – Dodge ville balansera upp vridmomentet – med en kardantunnel som gå lite på diagonalen och inte spikrakt. Jag byggde dessutom om bilen, exempelvis från automat till manuell låda. Vad skulle det vara för utväxling till kopplingspedalen? Hur skulle emblemen se ut på bakluckan? Många frågor som krävde svar, säger Ralf Österling.

Med tiden och många hundra timmars forskande blev han dock klokare. Och klokare. Och ännu klokare. Idag är det amerikaner som hör av sig till Ralf Österling för att till exempel få hjälp med att tyda optionkoder. Och de kan han, som ett rinnande vatten.

– Folk blir väldigt förvånade när jag kommer fram till deras bil och rablar upp alla deras optionkoder. Jag sitter även och lär jänkarna deras egna koder. Det är många som mejlar och frågar saker. Det finns för övrigt en udda historia om detaljkunskaperna. Jag var på bilträff i Norrtälje för något år sedan. Det var en kille där som borrat hål i vänster framskärm och precis monterat en pentastjärna där exakt som på höger framskärm. Det är bara det att ska sitta en pentastjärna – det vill säga Chryslermärket – och inte två på Moparbilar, och den ska enbart monteras på höger framskärm. Jag förstörde nog den killens dag, skrattar Ralf Österling.

Han tillägger att hans Dodge Coronet har varvräknare. Den har optiodkod T8, och fanns givetvis att köpa när det begav sig.

Att han kärade ner sig i en Dodge Coronet förstår alla som har det minsta intresse för bilar med muskler. Dodge Coronet 500 var en muskelbil nästan innan muskelbil som begrepp var uppfunnet. Det vill säga de lite billigare muskelbilarna inriktade främst mot ungdomar, de med stora V8:or som fanns att köpa under tidsperioden 1967 till 1973.

Det gällde att ha örnkoll på artikelnumren…

– Det konceptet kom något senare. 1965 var köparen tvungen att veta vad hon eller han ville ha. Muskelbilsåren, ja då kreti och pleti skulle ha muskelbilar, då kom bilarna färdigpaketerade inklusive dekaltrimning för att öka försäljningen. Vi ska absoluta inte föringa dessa år eller bilar – men det här är en riktig muskelbil. Man fick gå in och bråka med försäljaren för att få det man ville ha. Man fick vänta på sin bil länge innan den till slut levererades, säger Ralf Österling.

Hans Coronet har det som var sportigt på den här tiden. Bucket seats, bigblock, fyrpetad manuell låda. Hade man detta i sin bil, ja då var man genuint bilintresserad.

Motorn gav Ralf Österling allt som allt för övrigt 3 000 kronor för, inklusive frakt över Atlanten. Den var han över i USA och köpte 1990. Vistelsen i staterna varade i 3 veckor och Ralf Österling och hans kamrat kuskade runt på bilskrotar i 15 delstater i jakt på Coronetdelar. De låg och svettades i bilar på ett otal bilskrotar. Lägg till att just denna sommar var den varmaste i USA på 200 år.

– Vi fyllde en Dodge-pickis från 1949 med bildelar och skeppade hem den till Sverige. Sammanlagt har jag lagt ut cirka 100 000 kronor på renoveringen, vilket inkluderar inköpet av bilen, säger Ralf Österling nöjt.

Det är inte mycket pengar för en kanonfin muskelbil som vid varje givet ögonblick är redo att köra ifrån dig.

För fler fotografier och intervjun i sin helhet: Köp, låna eller stjäl Gasoline #5/2012!

Stockholm 1976. Dåvarande ägare Bo Andersson bränner lite gummi.

Nyligen hemkommen till Stockholm från Borlänge påsken 1987.

Share