(Du har väl inte missat del 1?!)

– Väl hemma hade jag skallen full med nya idéer, och väskorna packade med delar. Här skulle det byggas Impala. Jag började med att plocka isär 327:an och satte bland annat i nya kolvar, portade topparna på nytt och balanserade allt. Till exempel var det max ett halvt grams skillnad mellan kolvstakarna. I åkte också en extra vass kamaxel och en fyrportare. Det slutade med att bilen och motorn var värdelös att köra under 3 500 varv, skrattar Kjell stilla.

Kombinationen rå motor med den treväxlade manuella lådan, komplett med rattväxel och osynkad etta, var förstås obetalbar, Och fantastiskt underhållande!

– Pelle Plåt på Hallbergs bilplåt i Fruängen hjälpte mig sedan att rikta upp karossen. Jag passade även på att byta bakaxel till Fords niotummare, berättar Kjell.

Samtidigt, sommaren 1978, så hjälpte han Ingemar Becker med diverse skrotjobb som just Kjell var bra på. Becker höll till i Lugnets industriområde, det som idag är rivet och ersatt med superflådiga och dupertråkiga Hammarby sjöstad, och i utbyte mot skrotjobbet fick Kjell en ny lack.

– Ja, han lackade min bil som tack för hjälpen den sommaren. Allt målades, kaross, skuff och motorrum. Det var för övrigt i samma veva som jag flyttade in i det så kallade Cheva-garaget på Blekingegatan på Södermalm i Stockholm, säger Kjell.

På den här tiden var det allt annat än lätt att få tag på delar till jänkebilar. Hyllorna hos reservdelsföretag som Klintberg & Way gapade tomma och någon nyproduktion hade inte kommit igång ännu. Bilskrotarna? Om man hade en enorm tur.

– Några lister i grillen tror jag att Klintberg & Way lyckades skaka fram, men sidolisterna stod ej att finna. Så hålen lades igen, och Becker målade en lång rand där i stället, säger Kjell.

Motorn då? Var det inte dags att trimma vidare på den igen? Nu när Impalan hade fått sig en ny fin lack. Jepp, det var det!

– Jag åkte till Lelle på Comfort Custom på Surbrunnsgatan. De var kända för att sälja trimdelar till Volvo, och jag investerade i Weber 48:or, IDA-förgasare. Sedan gluttade vi i Offenhauser-katalogen och så fick det blir ett rundbaneinsug också, säger Kjell.

Tyvärr fick han aldrig till det. Att få de supersnygga trattförsedda förgasarna att fungera optimalt visade sig inte vara en promenad i parken, direkt. Men efter ett besök hos Rolle på Ronwill Speedshop och uppgradering till fyra Weber-förgasare, blev det ordning på spisen. Ja, efter att ha bestyckat om, borrat upp och lött om förgasarmunstycken i cirka tre år, vill säga.

Plötsligt har 70-talet gått över i 1980, och Kjell bestämmer sig för att ställa ut Impalan på Hot Rod Show i Stockholm. Det gör han rätt i. Sällskapet är ju också gott, och Chevan får bland annat mysa med Krom-Frittes fantastiska hot rod-bygge Old Bonanza.

– Tro det eller ej, men jag fick förstapriset i klassen Custom. Det mesta var nog färdig på Impalan då, ja förutom avgassystemet. Jag fick för övrigt låna fyra fina ekerfälgar till Hot Rod Show av Hugo Dahlgren, ler Kjell.

Ett antal år förflöt – åtta stycket för att vara mer exakt – och Kjell kom nog fram till att 327:an gjort sitt. I alla fall i Kjell
värld. Han blev sugen på big block och en flång ny 454:a beställdes.

– Jag lade ner en hel del energi och två år till att toktrimma den. Värsta rullkammen, portade toppar och allt det där. Tyvärr förlorade min fru Lena jobbet en stund, och av ekonomiska skäl var 454:an tvungen att avyttras. Bilen fick stå mellan 1991 och 2002 innan flyttlasset gick till Gotland och ekonomin blev bättre igen, och en 427:a kunde införskaffas, berättar Kjell.

Allt sedan dess har Impalan rullat på vägarna – i exakt samma skick minus 327:an då – som när bilen blev klart 1980. Fränt! För allt för många jänkebilar har mött originalrenoveringsdöden…

Faktaruta

  • Kjell är född 1955 och fyllde alltså 60 år år 2015. Ingen ålder på en bilfantast, säger jag!
  • Han fick låna 500 kronor på elfirman han jobba på för att kunna köpa Impalan 1973. Då ska vi inte glömma att Kjell vid den här tiden tjänade blygsamma 4,75 kronor i timmen. Ja, han var ju elektrikerlärling, och en sådan hade det inte så fett då. Med ett bensinpris om en krona litern och ett inköpspris om 1 800 kronor och man inser att hobbyn inte alltid var billig ens för dryga 40 år sedan.
  • I Impalan sitter samma Grant-ratt som Kjells bror köpte till honom när han fyllde 19 år. Året var 1974 och inköpet skedde på Hansen Racing när företaget hade butik på Valhallavägen 176. Varför samma ratt sitter kvar där idag, 41 år senare?! ”Does it work, don’t fuck with it”, skrattar Kjell.
  • Kjell lämnade Stockholm för gott år 2002 och flyttade till Gotland. Rikssvenskan har han kvar, i övrigt tycks han trivas med att inte längre vara fastlänning. Kanske är det de trevliga kamraterna i SUGG MC som bidrar till hög trivselfaktor?!
  • Det är minst lika roligt att meka som att köra, tycker Kjell. Att under några dagar bara svetsa och fila på en plåtbil är ytterst harmoniskt. ”Att vara nöjd med det man åstadkommit, det är lycka”, säger Kjell.
  • Det har gått bra för ett flertal av Kjells vänner. På grund av polarnas skicklighet med verktygen har de både jobbat hos Boyd och Foose på andra sidan pölen.