Mikhael Bardosson är en riktig kämpe. Trots motgångar, pengabrist och vissa kunskapluckor (som ej existerar numera!) har han lyckats knåpa ihop och knåda till en redigt fin Chevrolet Camaro. Vill man så kan man!

chevrolet_camaro_1967.jpg

Vad heter du?
– Mikhael Bardosson.

Varför valde du just en Chevrolet Camaro från 1967?
– Valet var mer en slump och ödets nyck än något annat. Ville helst ha en Dodge Challenger eller en Chevrolet Chevelle SS, men jag hade en del sparande framför mig innan det skulle kunna förverkligas. Hade vid tillfället varit utan jänkare ett par månader och abstinensen blev bara för svår! Tittade in hos en lokal bilhandlare söder om Stockholm och hittade en risig Chevelle från 1970 och en lika risig Camaro från samma år. Nej, de var lite för skabbiga för mig insåg jag. Dock så kände att jag inte skulle kunna lämna lokalen utan att ha en bil med mig, så var det bara!

På väg ut föll blicken på en helt rostfri och relativt nylackad röd Chevrolet Camaro från 1967, med breda bakdäck och Cragar-fälgar. Den ska provköras tänkte jag! Pigg motor, en bakvagn som höll på att lossna när man gasade häftigt, vägegenskaper som en skadskjuten anka. Med ett ben. Nåja, körde hem bilen iaf!

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande och din bil?
– Ambitionerna från början var bara att behålla bilen med det utseende den hade, men att renovera och byta ut precis alla slitdelar i fram och bakvagn. Detta gjordes också, samt att jag rätt så omgående lyfte ut motorn och växellåda för renovering. När allt var klart och till och med stolar och soffa var omklädda så lyftes en nyrenoverad motor och växellåda på plats. Lyckan var total. Med allt på plats – men utan att ha startat bilen – lämnar jag garaget för att åka hem och sova några timmar. Tillbaka nästa dag och slänger en blick under bilen innan första start. En pöl med grön glykol på garagegolvet… som rinner ur kollektorn! Så var det med det. Hittade timmar senare samma kväll en mikroskopisk por i gjutgodset i en cylindervägg.

Det blev en tankeställare och jag la hela projektet i malpåse, om än bara för någon månad.

Efter lite fundering tänkte jag, “Vad är egentligen mina ambitioner med bilen?”. “Vad är det egentligen jag vill, utan att bry mig om vad andra gör med sina jänkare och framför allt vad andra tycker?”.

Ärligt, så ville jag ju varken köra dragrace, streetrace eller något annat. Min ambition var ju att bygga en jänkare som var relativt lätt och inte behövde så mycket motorkraft för att köra fort, samt att den ska gå att svänga med i hög fart. Hur det skulle gå till visste jag inte eftersom kunskaperna kring allt sådant var som ett blankt papper. Inte visste jag heller hur man bytte karossdelar och annat. Det var väl egentligen bara motor som jag kunde lite om.

Nu ska jag i alla fall ha kul sade jag till mig själv och rev isär hela bilen! Kul har jag verkligen haft och så mycket jag har lärt mig. Har aldrig haft någon att fråga så jag har liksom jobbat enligt principen “learning-by-doing”.

Tyvärr så är jag inte så mycket för finish och utseende så jag har en del bekanta med pedantbilar som tycker att min ser ut som “A piece of shit”. Jag bryr mig inte så mycket, bara den fungerar klanderfritt och är mekaniskt sund!

Men självklart så vill jag passa in alla karossdelar perfekt och lägga på en fin lack någon dag, om än bara för att tysta alla gnällspikar.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
– Tid och pengar är lite svårt att precisera. Vid första försöket stannade väl summan på cirka 200 000 kronor med motor och allt. Detta togs ju som sagt sedan bort och lades åt sidan. Efter det, när bilen blev lite mer radikal, har det inte blivit så mycket pengar egentligen, mest en jäkla massa tid och funderande om hur man ska kunna tillverka det och det utan att det kostar så mycket. Tiden går väl inte att mäta riktigt, det har ju varit ett sätt att leva.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt för att lösa det?
– Det som varit svårast att lösa har varit att bygga bakvagnen samt framvagnen som det ser ut nu. Svårt på grund av att jag så gärna ville, men hade inga pengar till att köpa färdiga lösningar från USA och inga kunskaper att bygga själv. Internet har varit räddningen där. Har läst timtals om framvagnar och bakvagnar och försökt att hitta någon riktigt ekonomisk lösning som samtidigt skulle kunna tillgodose mina behov. Kravet har hela tiden varit att jag ska kunna bygga själv i garaget med hjälp av en vinkelslip octh ett par svetsar, Mig och Tig. Det finns ju många duktiga chassibyggare i Sverige förstås, men jag ville själv! Köpte till slut byggmaterial från Snowball Racing och satte igång. Struntade i alla idéer om dragracing-chassin utan sneglade istället åt rallybilar. Resultatet platsar nog inte på några bilutställningar, men det funkar! Och kostade knappt mer än 5-6 000 kr. Då räknar jag förstås inte med coilover-dämparna fram och bak. De fick jag köpa från två ställen som inte gör annat än tillverkar dämpare till olika typer av racebilar.

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
– Se ovan. Därför att jag lyckade göra det själv och få det precis som jag ville och alltid önskat mer än något annat!

Vad återstår att göra?
– Finish! Lack och tusen andra små detaljer. Blir kanske aldrig av… för jag har inte det intresset…

Vilken bil anser du vara Sveriges snyggaste?
– Går inte att välja bara en… det finns ju så många!

Share