Ulf Atterström. Det han inte känner till om Rambler, Nash och AMC är inte värt att veta. Att kalla honom Sveriges störste AMC-fantast är ingen överdrift. Således är det till Ulf man vänder sig om man vill ta reda på mer om bilkoncernen som alltför ofta och oförtjänt  hamnar i bakvattnet på Ford, Chrysler och GM.

Vad sägs om en snabb introduktion till AMC?! En presentation som förhoppningsvis får dig att bli intresserad av bilarna oavsett om du tänker renovera original eller bygga custom. Toppen. Då kör vi.

Det är väl knappast fel att kalla dig, Ulf Atterström, för Sveriges största AMC-fantast?!

– Nej, jag har nog varit motorn i AMC-hobbyn i Sverige sedan jag startade klubben Svenska AMC/Rambler Sällskapet 1985.

Se där. Men hur länge har du hållit på med AMC och Rambler då?

– Jag köpte min första bil 1979, en Rambler American HT. En kompis i min gymnasieklass ägde den. Vi åkte mycket i bilen och den var så bekväm att jag köpte den för 6 000 kronor. Den finns fortfarande i min ägo.

Inte alla som har kvar sin första bil. Respekt! Men hur många AMC-bilar äger du idag? På en höft…

– För få! Men jag har nästa köpt en bil varje år sedan jag inhandlade min första. De gick ju att få sjukt billigt väldigt länge! Den okunskapen hos allmänheten har jag och några vänner till mig dragit nytta av.

Hemlig du är. Jaja. 2018 – 1979 ger siffran 39. Så någonstans där då. Vad utmärker en svensk AMC-fantast? Ni verkar vara ett härligt gäng som är väldigt dedikerade till era bilmärken och -modeller.

– “Dare to be different” är väl en gemensam faktor för alla som äger Nash-, Rambler- och AMC-bilar. Vi vill inte komma till en träff med en bil som redan står där i 30-40 exemplar. Vi gillar att sticka ut. Och vi behöver inte bygga om bilen – den är ovanlig som den är.

Vad är det som gör AMC-bilar så mycket bättre än de från GM, Ford och Chrysler?

– Nu handlar det inte om “så mycket bättre”. AMC är förvisso kvalitetsmässigt en mycket bra bil, men eftersom jag samtidigt kört Mercedes i 15 år kan jag inte låta bli att jämföra de två. Nu är AMC-bilarna är 30 – 40 år äldre, men ändå: Mercedes strular mer säger jag bara…

OK. AMC strular mindre än Merca. Ford och de andra då?

– Vad gäller de amerikanska konkurrenterna så var de stora jämfört med AMC. De hade så mycket mera resurser att sätta in på marknadsföring, forskning och utveckling. Likväl hängde AMC med otroligt länge. Ända fram till 1987. Alla AMC-bilar var modernt byggda med självbärande konstruktioner. De hade bra väghållning, till skillnad från många konkurrenter. Man kan säga att en AMC förenar det bästa i europeisk bilindustri med det bästa i den amerikanska. En lätt självbärande kaross och tillgång till stora, fina V8-motorer.

Ja, just det. AMC var tidiga med självbärande karosser. Kan du berätta mer?

– Detta var ett arv från bolagets Nash tid. 1940 presenterade Nash-Kelvinator en självbärande bil som hette Nash 600. Det sades att den gick 600 miles på en tank bensin. 1949 kom även Nashs stora modeller med självbärande karosser, Nash Airflyte. En revolutionerande bil utvecklad i vindtunnel, Nash/AMC var därtill med från början med att utveckla karosser med deformationszoner. Det är ett omöjligt koncept att ha på GM:s rambyggda bilar. Namnet Nash försvann från och 1958 års modeller. Så alla bilar byggda av AMC var självbärande. 1963 kom en ny generation självbärande karosser. Man sparade 10 000 svetspunkter och hade färre karossdelar, men fick trots detta en starkare kaross. Tidningen Motor Trend Magazine gav följaktligen det ärofyllda priset “Car of the Year” till Rambler samma år. Det är för övrigt enligt principen i denna karosskonstruktion alla moderna bilar byggs idag.

Det går inte att förneka att Dodge Charger från 1966 och 1967 har en hel del likheter med Rambler Marlin som kom redan 1965. Du hade någon teori om det där?!

– Historieböckerna berättar att Moparåterförsäljarna ville ha något i stil med Plymouth Barracuda utan att vara en direkt konkurrent till den. Så man gjorde en fastback på mellanstora Coronet, som blev Dodge Charger 1966. AMC gjorde å sin sida en första prototyp på sin lilla Rambler American. Men så hade de ingen V8:a som passade i den. Då en ny V8:a var under utveckling valde man att bygga sin fastback på den mellanstora Classic-modellen. För då kunde man använda sin nya Nash-V8:a på 327 kubiktum. Så båda tillverkarna hamnade på samma karosstorlek. Hur mycket Dodge-folket inspirerades av Marlin som presenterades året innan, det får vi aldrig veta. Vad jag finner sjukt märkligt är dock att Marlin tillverkades i 10 327 exemplar 1965 och 4 547 exemplar året efter medan Dodge Charger gjordes i 37 344 exemplar 1966. Om de är så lika, varför sålde de så olika?

Men du, vilken AMC-modell är koncernens bästa?

– Beror förstås på vad man lägger i ordet “bästa”… Söker man komfort är fullsizebilen Ambassador rätt. Vill man ha muskelbil finns en rad fordon: Javelin, AMX, SC/Rambler, Rebel Machine, SC/Hornet och SC/Rambler. Även kompakten Gremlin, stor som en Golf, klarar en trimmad 401-motor om man vill göra saker och ting på ett eget sätt. Populärt i USA, kan jag säga. AMC:s lätta och starka karosser ger bra viktförhållande vid racing.

Hur kom du i kontakt med dessa bilar för första gången? Kände du någon som ägde en eller flera AMC-bilar?

Svaret finns i bakom frågan hur länge har jag hållit på med AMC och Rambler. Men, snart nog skulle jag göra militärtjänst. Jag hade hamnat i Umeå som jägarsoldat med specialiteten bandvagnsförare. Som alla andra unga män gjorde vi Umeås gator osäkra när vi hade permission. Detta i hopp om att finna den där speciella unga damen. Det gjorde jag aldrig, men hos en bilhandlare stod en AMC Hornet Sportabout från 1974. Där blev det “kärlek” vid första ögonkastet. Handlaren ville ha 19 500 kronor för den då nio år gamla bilen. Jag hade till handpenningen, så det blev ett köp! Vi var ett gäng som åkte hem i bilen den våren. Massor med snö i Umeå och nere i Bergslagen blommade syrenerna. En fantastisk resa. Med denna bil kom ett intresse för företaget American Motors. Jag började att köpa böcker om bolaget, de få som fanns. Jag kom även i kontakt med den amerikanska klubben “American Motor Owners Association”, AMO. Så småningom utvecklades tanken om en klubb för AMC även i Sverige. Efter att ha samlat in namn på tänkbara medlemmar genom att sätta in annonser i den tidens biltidningar skred jag till verket när jag hade 100 namn som ville ha en klubb för bilmärket. AMO blev min förebild då. Och även denna bil är fortfarande min…

AMC-sugen? Styr webbläsaren till Svenska AMC/Rambler Sällskapets webbplats.

Share