2016-08-26-sveriges-storste-popkonstnar

Jag minns det som igår. Under min uppväxt på landsbyggden i Värmland var det ett antal mil till närmaste bibliotek (med ett vettigt sortiment låneböcker). Detta löstes genom att min mor såg till att bokbussen varannan vecka tog en omväg på några mil bara för att jag skulle kunna låna böcker.

Jag kommer ihåg att jag varje gång bokbussen kom lånade 2-3 Konsumkassar fulla med litteratur. Det var Jules Verne, Alexandre Dumas och Arthur Conan Doyle. Karin Boye, George Orwell och William Golding.

Och en rackarns massa vuxenserier. Med våld, död, sex och annat spännande. Men för säkerhetens skulle lade jag alltid dessa böcker längst ner i kassarna, så mamma aldrig såg dem.

Bibliotekarien ombord, en kvinna vars ansikte och gestalt jag aldrig glömmer men vars namn jag aldrig fick, var en pigg person. Hon såg precis vad jag lånade, men var vänlig nog att aldrig föra detta vidare. Hon visste att de eventuella mardrömmar böckerna initialt skulle bidra med i förlängningen skulle göra gott.

Som sagt. De där böckerna… De satte sina spår. På enbart ett positivt sätt, förstås. Det var nämligen där och då som min passion för kustom kulture och lowbrow föddes. Utan att jag visste att dessa konströrelser – i vardagligt tal kallade för popkonst eller det lite finare “pop surrealism” på engelska – ens existerade, än mindre hade namn.

En konstnär och illustratör vars böcker jag ofta lånade var Hans Arnold (1925 – 2010). Att hans böcker innehöll skräck, nakna kvinnor och fantasy i en intensiv ovh väldigt detaljerad ,blandning var några av anledningarna att jag återkom till honom.

När jag nyligen av en slump ramlade över den svenska filmaffischen till Steven Spielbergs film “Duel” som kom 1971 (älska handlingen: “A business commuter is pursued and terrorized by the malevolent driver of a massive tractor-trailer”, punkt!) faller alla bitar på plats. Hans Arnold är förstås Sveriges motsvarighet till Mark Ryden, Robert Williams och alla de andra amerikanska lowbrow-konstnärerna.

Med det sagt vore det förstås roligt med fler hyllningar till just Hans Arnold i framtiden, alldeles oavsett om det handlar om konstverk på bilplåt eller mänsklig hud. Just saying… Random döskalle eller ännu en Von Dutch- alternativt Ed Roth-kopia har vi redan sett. Känn dig inspirerad!

Share