Historiskt sett har graffiti varit en högst central del av gatubilden, precis som bilar. Oavsett om vi pratar New York  eller mindre städer som Karlstad, Mora eller Kalix. Faktum är att mindre samhällen med enbart ett par tusen innevånare, som Molkom i Värmland där jag växte upp, inte sällan också haft graffiti-målningar i varierande storlek.

Gatukonsten, som graffiti är en del av, kan vara engagerande kultur eller politik. Eller “enbart” fin/ful i allmänhet. Den har funnits där, bland asfalt och betong, allt sedan sent 60-tal. Känslor, det har den alltid väckt.

Den speglar sin samtid och retar ofta gallfeber på etablissemanget, precis som rockmusik, skräckfilmer och annat trevligt gjort i perioder under 1900-talet. En bra pysventil för samhället och dess medborgare, med andra ord.

För någon vecka sedan var jag på en utställning om just gatukonst som heter “Magic City – The Art of the Street“. Den visas på Magasin 9 i Frihamnen i Stockholm fram till den 8 april 2018. Är du det minsta intresserad av den här kulturella uttrycksformen tycker jag att du ska besöka utställningen som innehåller verk från 60 gatukonstnärer från 20 länder. Å du, ta med dig familjen också.

PS. Har du funderat över hur många likheter det finns mellan streetracing och graffiti? Rätt många va… Utövas ofta i skydd av mörkret, men avnjuts bäst i ljus. Kräver en stad för att komma till sin fulla rätt, och tilltalar långtifrån alla. Retar lagens långa arm, samt är bäst ju yvigare den utövas… Mmm. Just det. DS.

PS2. Vad jag helst tittar på: reklam eller graffiti? Gissa… DS2.

Share