I början av veckan hörde en gitarrnörd och tillika gammal medarbetare av sig för att fresta med ett reportage han skrivit från den tyska mässan Musikmesse i Frankfurt som gick av stapeln under förra helgen. Hans artikel berörde bland annat den åldrande men samtidigt ständigt aktuella “konflikten” mellan de två stora gitarrtillverkarna Fender och Gibson.

Det där sparkade igång min nyfikhet och jag började surfa runt bland fakta, termer, begrepp och modeller som “Single coil pickups”, “Les Paul”, “Stratocaster”, “materialval”, “Double humbuckers” och annat viktigt.

Snart var jag fångad på nördkroken.

Efter ytterligare någon timmes gitarrsurfande kom jag in på Gibsons olika gitarrermärken. Hårdrocksguran Flying V i alla ära, men namnet Gibson Firebird lät (och låter) rätt fräckt det med.

Firebird, som i Pontiac Firebird? Näe, snarare Firebird som i Dodge Coupe från 1939!

Jo, Gibson Firebird designades av Raymond H. Dietrich, samme man som gav oss en av de där svintuffa kuporna, som vid sidan av Willys, Ford, Chevrolet och Plymouth fungerar både som gangsterglidare, gasser och dragsterdräpare.

Firebird har för övrigt drag av femtiotalets stolta bilfenor och blev tillsammans med syskonet Gibson Thunderbird med tiden mycket uppskattade gitarrer av världens musiker. Särskilt av Johnny Winter och Lynyrd Skynyrd, vilket passar med tanke på vad dagens och gårdagens raggare lyssnar på. Cirkeln är sluten, liksom.

Det är inte utan att jag undrar hur det omvända skulle fungera idag. Hur skulle den bil se ut som blev formgiven av den eller de designer som står bakom till exempel Ipad eller Xbox 360?! Förmodligen skulle den inte vara så vacker. Samtidigt gillar jag tanken på hur helt olika genrer korsbefruktas. Det är där, i skärningen mellan två vetenskaper, ämnesomåden och så vidare, som någonting nytt och spännande föds.

gibson_firebird.jpg

Share