The Adventures of Ford Fairlane. Jag minns att jag såg den här rullen när den kom 1990, jag kommer inte ihåg ett gram av handlingen.

Gissar att det var en och annan kille som apade efter Fords spasmer och manér. Säkert var att några grabbar i klassen älskade filmen. Kanske tyckte även jag att filmen var fräck då – men förmodligen och förhoppningsvis inte.

Egentligen finns det bara några grejer som den här filmen kan stoltsera med. Typ underhållande rekvisita från 80-talet och grymt vackert typsnitt i vinjetten (tänk Magneto).

Samt en handfull fräscha bilar då, som huvudrollsinnehavaren, en Ford Fairlane 500 Skyliner från 1957. Även en skön Chevapickis från mitten av 50-talet skymtar förbi, liksom några tuffa Polis-Impalor från 80-talet.

Det är snudd på att The Adventures of Ford Fairlane inte platsar alls under bloggserien “Bilfilmer du måste se”. Den räddas endast av den snygga filmtiteln. Kanske borde jag döpa om hela rasket till någonting annat. Samtidigt går det att dra en parallell till våra årstider. Vad vore sommaren utan vintern.

Jag vill verkligen gilla den här filmen. Men det går inte. Den är ostig i kubik, och med ett sjukt kasst manus. Jag förstår plösligt varför jag inte minns något av filmen, jag har förträngt dess existens.

Så… bara för att filmen innehåller några fräcka bilar och kommer med en tufft omslag behöver det inte betyda att det är en bra film i övrigt. Jag lovar därtill att nästa bilfilm som jag recenserar är betydligare hårigare.

Bilbetyg: 3/10

Filmbetyg: 1/10