Det vore synd att säga något annat än att jag haft tämligen höga förväntningar på Deuce of Spades.
Lågbudgetfilm eller inte, tyvärr infrias inte förväntningarna.
Anledningar är flera. Deuce of Spades är för det första en alldeles för tillrättalagd film för att skänka några stora, autentiska känslor. Alla tidstypiska detaljer finns förstås på plats, men de är inte så där dammiga, skeva och repiga som de borde vara. Faith Granger må ha en fin känsla för hur ljus ska användas i filmproduktion, men i övrigt blir det på tok för snyggt.
För det andra är dramaturgin som hämtad från den lokala folkhögskolans filmskaparprogram. Från “Första terminen, första kursen” för att vara mer exakt. Det klassiska förflyttandet mellan dåtid – nutid – dåtid – nutid och så vidare kräver att tittaren också får en engagerande historia att hänga upp filmen på. Så är inte fallet här då manuset är kristallklart från ruta ett och till brädden fyllt med ihåliga klyschor vi redan har sett till leda.
Å så till filmens absoluta problem. Skådespelarinsatserna passar väl överens med uttrycket “Du får vad du betalar för”. Regisören och manusförfattaren Faith Granger har inte betalat många dollar för de tvålfagra utseenden som visas upp.
Faktum är att skådespeleriet är så tväruselt att jag rodnar.
Men… Kan du blunda för dessa besvärande svagheter är Deuce of Spades trots allt värd att se.
För filmen är något så ovanligt som en bilrulle fylld med tonvis av romantik. Ja, från en kvinnas perspektiv. Inga problem för mig då samma kvinna också hyser en förkärlek till sköna hot rods och det bland annat tar sig uttryck i form av en ökendammig Ford 32:a i solnedgången.
Och filmen är inte bara en orgie i få omtagningar och “Jag läser innantill utan någon som helst känsla för vad jag säger”. Slutscenen är riktigt fin. Samma sak gäller scenen där Betty spelar svårfångad. Då biter dialogen ifrån en smula, och spänning uppstår. Spänning som inte har med bilar att göra.
Men, men. Filmen är för lång, 1:30 hade räckt gott. Dessutom är det kanske mindre taktiskt att själv regissera, skriva manus OCH placera sig i en av huvudrollerna. Den som vill se Faith Grangers röv eller spiror i slow motion får sin önskan uppfylld tämligen omgående.
Om Deuce of Spades lever upp till alla hajpade betyg på nätet? Nej. Om Deuce of Spades är en framtida klassiker? Ytterst eventuellt. Är det en film du måste se om du gillar hot rods? Ja, absolut. Faith Granger har inte sparat på krutet när det gäller bilar och radar upp alla klassiker du kan tänka dig. Från Ford 32:or till Mercury ’49, Ford ’50 och Chevrolet ’55.
Dessutom innehåller Deuce of Spades några ögonblick som faktiskt ger mig gåshus. Hitta dem du också!
Bilbetyg: 7/10
Filmbetyg: 3/10
2011-06-15 kl. 07:31
Håller helt med dig Peter.
Däremot tycker jag om filmen skarpt även om skådespelarna är rent ut sagt usla.
För mig förblir filmen en klassiker.
2011-06-15 kl. 07:39
To each, his own! 🙂
2011-06-15 kl. 09:48
Jag planerar inte att skaffa några gäss, så jag behöver inga gåshus. Men det kan nog vara en sevärd rulle ändå!
2011-06-15 kl. 10:28
Har aldrig hört talas om filmen tidigare, men de ostiga skådespelarinsatserna till trots, verkar det vara en härligt “estestisk” film att dömma av trailern! Men är filmen verkligen släppt? Hittar ej varken på amazon eller ebay.
2011-06-15 kl. 11:07
CJ: Gäss? Vad sjutton är det smeknamn för? 😀
Lasse: Kan t.ex. köpas här: http://www.bryl.nu/product.php?id_product=1946
2011-06-15 kl. 12:57
Djur som bor i gåshus, gissar jag 🙂
2011-06-15 kl. 13:14
Bra skrivet Peter, jag har sett alldeles för många okritiska hyllningar till den här filmen. Jag är en av de få som givit ett lågt betyg på IMDB.
De andra ger övervägande tior…
Bilarna är helt okej i filmen men skådespeleriet är snubblande nära porrfilmsklass.
Jag såg filmen redan i december, har inte sett om den.
Här är min recension:
http://grandprix63.blogspot.com/2010/12/deuce-of-spades-en-besvikelse.html
Man kanske skulle sälja den på Tradera?
2011-06-15 kl. 13:31
Anders: Jag tycker att det är skittråkigt att den inte blev bättre. Det hade varit roligt att se något nytt i den här genren, vilket det fanns lite större potential för än vanligt då en kvinna givit sig i kast med att tolka en högst bilrelaterad historia.
Men Faith verkar himla driven, så det blir nog fler filmer!
För övrigt diggar jag givetvis också American Grafitti som bara den, men anser nog att Vanishing Point är ännu bättre. För att inte tala om Two-Lane Blacktop (som dock kräver ett visst tittarengagemang för att nå upp till toppbetyg).