Historien har vi sett tusen gånger förr. I filmen Fast Company ställs de onda, egoistiska och profithungriga – som denna gång inte ens har särskilt tydliga motiv – mot de goda, snälla och solidariska. Kapitalet är nära att krossa de kanske naiva men ack så ljuva drömmarna. Till slut vinner förstås de goda.

Inte så spännande.

Efter en ostig inledning värdig det fulaste 70-talet hade att erbjuda följer dock det som vi alla vill ha, längtar efter och konstant inte kan få nog av. En av många trevligt stunder i Fast Company, de som sjuder av rått, ettrigt knatter från aggressiva kamaxlar, fräsande varm nitrometan och kompressormatade V8:or.

Det vill säga allt annat än ett förnuftig liv i den långsamma högerfilen. Ett högljutt och helrätt avståndstagande från chipsflottigt Svenssonliv och fredagsmys. Något för motorskallen att drömma om varje dag när han eller hon går till jobbet.

Fast Company bjuder också på en enorm närvarokänsla, med många skönt skeva profiler. Men så är det också – något otippat – den lysande David Cronenberg som står för regin.

Kontentan är att det finns ett antal scener i Fast Company som tittaren bara måste se om (och om igen!). Som när Plymouth Furyn, hyrbilen från Avis, checkar in. Eller den sista kvalificeringsrundan i klassen Funny Car. Sååå. Jävla. Snygg.

Filmen spelades för övrigt in under en tid då säkerheten fortfarande inte var på topp i dragracing. Det ger onekligen nerv och spänning åt Fast Company. Det är till exempel ett festligt ostabilt studsande som Funny car-bilarna bjuder på efter det att föraren löst ut bromsskärmen. Känns som oborstad och lätt instabil racing á la det inte helt racingsäkra 70-talet. Vi förstår varför det fanns en poäng med att införa krav på dubbla bromsskärmar.

Sedan kan vi ju alltid diskutera hur David Cronenberg kan “lyckas” med att göra en dragracingolycka mindre dramatisk på film än vad den är i verkligheten. Det är ju ett konststycke i sig, men tack och lov ett av Fast Companys få tråkiga ögonblick.

Till sist måste jag notera att amerikanerna måste ha skrattat gott åt oss svenskar när diskussionen om produktplaceringens vara eller icke vara rasade för några år sedan i Sverige (i samband med filmen Jägarna). Redan här – runt åren 1978-1979 – dunkade så väl Budweiser som Avis in sjukt snygga produktplaceringar. Placeringar som tillförde något till handligen, om än väldigt lite.

Just det. Är det någon som är förvånad att Fast Company har ett tämligen märkligt slut?! Näe, filmen är som tidigare nämnts regisserad av Cronenberg. Samtidigt är det en klassisk dragracingfilm du bara ska ha sett innan du plockar ner skylten, konstigt filmslut till trots. En av de bästa dragracingfilmerna faktiskt. Drop the hammer!

Bilbetyg: 8/10

Filmbetyg: 8/10

fast_company.jpg

Share