Se där. Mississippi Burning är ytterligare en rulle i bloggföljetongen “Bilfilmer du måste se” som egentligen inte kan klassas som en renodlad, traditionell bilfilm. Men med den uppsättning bilar som ingår – och vilken tidstypisk stämning som serveras sedan – går det inte att undvika att uppmärksamma filmen i den kontexten.

Har du mot all förmodan inte sett Mississippi Burning så handlar filmen om rasmotsättningarna i den amerikanska södern på 60-talet, och är löst baserad på en verklig händelse: tre medborgarrättssaktivister som mördas.

FBI-duon Anderson/Ward (Gene Hackman/Willem Dafoe) sätts på att utreda dödsfallen. Radarparet, som inte skulle ha lyckats särskilt bra utan varandra, uträttar som duo storverk trots stora personliga skillnader. Eller snarare tack vare olika syn på saker och ting kanske jag ska tillägga. Den ena FBI-agenten gillar att följa reglementet, den andra gärna tänker “utanför lådan”.

Det är när de sedan sätter hårt mot hårt som utredningen verkligen tar fart, det vill säga när de lägger reglementet åt sidan för en stund. Det gäller även filmen.

Så mycket mer än så behöver inte skrivas om själva handlingen. Historien är lika lätt att förstå som den är bra.

Vad gäller sköna jänkebilar så står duggar de otroligt tätt, och det i många, långa scener. Filmen börjar med en bilscen där tittarna får njuta av en Pontiac Catalina De Luxe från 1952, en Ford Galaxie från 1964 och en Chevrolet Bel Air från 1957.

På det följer en rad balla snuthäckar (Chevrolet Impala från 1964, Ford Fairlane 500 från 1963, Plymouth Fury från 1964), tillika elaka redneck-pickisar (Chevrolet 3100 från 1951, Ford F-1 från 1948, Chevrolet Apache från 1958).

Och så fortsätter det filmen igenom.

Som vanligt gäller hyr, köp, låna eller stjäl! För Mississippi Burning tål att se både en och många gånger.

Bilbetyg: 6/10

Filmbetyg: 9/10

mississippi_brinner.jpg

Share