corvette_summer

Introduktionstexterna inklusive Metro Goldwyn Mayer-loggan består av flake:ade bokstäver, och så skrotar man en Rambler Classic 550 Coupe från 1963 i filmens inledning. Lite smärtsamt förstås, men filmen pockar samtidigt på uppmärksamhet. ”Se mig, jag är bra”, viskar den.

Nåja.

Inledningen är som sagt lovande. Den utspelar sig på en bilskrot i slutet av 70-talet där några high school studenter botaniserar bland vraken för att hitta ett lämpligt projekt att renovera som en del av deras skolarbete. Att knata runt på en välfylld skrot med jänkebilar är ett sådant där tillfälle både du och jag i princip skulle kunna mörda för att få uppleva själva. Som vi dagdrömmer om, och som vi förmodligen aldrig kommer att få vara med om. För det finns inga sådana här välfyllda bilskrotar kvar. Vi får istället nöja oss med scenen i filmen Corvette Summer.

Som från himlen ramlar ett Corvette-emblem ner i knät på huvudrollsinnehavaren. Han heter Kenny, är en fena på glasfiberjobb och ser plötsligt drömprojektet passera ovanför honom, i klorna på en jättetravers. En Corvette. En Chevrolet Corvette Stingray från 1973.

Sedan rullar det på. Bilen renoveras i sann sjuttiotalsandra. Med mängder av prylar som gällde då. Turbinfälgar, en enorm cowl induction-huv med bisarra gälar i glasfiber, breddade hjulhus, stans fulaste grill och så vidare.

Jepp, bilhuvudrollen innehas av den plastigaste customisering 70-talet någonsin sett. Ett bygge som inte lämnar någon oberörd. Du avskyr vad du ser, eller så älskar du minnena av dessa sjuka byggen (som absolut kan vara fräna och balla, men så är inte fallet här). Det oproportionella bygget är dock som de överdimensionerade axelvaddarna på 80-talet: De kommer säkert tillbaka i någon form, men inte av den här bulliga och fläskiga magnituden.

”It’s the best looking street machine on the west coast” gastar Kenny. ”Den kommer att ge mig jobb på GM”, fortsätter han. ”Eh, not really, but it is A CAR WITH THE LOOK you never forget!”. Näe, customiseringen lär inte ha genererat några jobb på GM, inte ens i slutet av 70-talet.

Det bästa vi kan göra är således att le åt bilen. För några rejäla, igenkännande leenden är den värd.

På tal om skratt. Är du ute efter några asflabb så kan du lägga följande scen på minnet: Direkt efter den lyckade jakten på bilskroten anländer Corvetten till studenternas mekgarage. Eller MEKPALATS om du så vill. När pickisen plus bilsläpet backas in genom garageporten, eller HANGARDÖRREN om du så vill, hjälper en av killarna till att dirigera. Som om det skulle behövas. En blind och vindklippt höna skulle samtidigt kunna köra in två greyhoundbussar parallellt genom den där garagedörrsöppningen.

Åtta (!) personer för att montera ur och i en motor är ju också rätt underhållande. Spelar liksom ingen roll om det handlar om att bilen byggs av studenter. Det behövs inte sexton händer för jobbet. Det är också rätt underhållande att de tycker att det är någon vits med att skydda en bit karossplast till Corvetten med en pressening. 😀

Well. Det är inte för sådana ”bagatellartade” manusmissar du ska se den här rullen. Du ska se den för att filmen är en djuphavsdykning rakt ner i sjuttiotalets bil-USA. Filmen har det mesta detta årtionde hade att erbjuda. Balla low riders, fräna vanar, coola muskelbilar och yvig customiseringar. Det ska väl också tilläggas att Corvette Summer är en rulle för GM-fans. Om det inte är – tada – Corvetter i fokus så är det Cadillac, Buick, Chevrolet och Pontiac som passerar filmkamerorna.

Corvette Summer innehållet också några balla, tillbakalutade filmcitat. Som pratminuset – ”We’re into class” – om anledningen till att köra 15 mph på en interstate. Eller ”You wanna hitch-hike, you have to stick something out”, serverat av Kennys förälselse: En kvinna som försöker slå sig in i prostitutionsbranschen i Las Vegas.

Dialogen mellan Kenny och en av snubbarna i low rider-gänget om low riderns vara och icke vara är för övrigt klart episk.

Det gäller även lärare/adept-snacket, där den äldre minsann sett en jävla massa bilar och råder den yngre att inte bli alltför fäst vid sitt åk, medan den yngre bara har ögonen för sin Corvette. Den ENDA bilen i HELA världen. För vad de egentligen pratar om är ju inte bilar, utan kvinnor.

Men…  Manuset är tunt som vatten och för det mesta en ursäkt för att få visa upp lite häftiga bilar i rörelse. Som den avslutande biljakten, en duell mellan filmens stjärna (Corvetten) och en Pontiac Firebird Trans Am från 1971 (med så väl Trans AM-Shaker Scoop som Formula 400-luftintag!).

Corvette Summer är en viktig historielektion när det kommer till bilarna, och går rent handlingsmässigt ut på att servera budskapet att det är viktigt att ”do the right thing”. Sett ur det perspektivet är filmen absolut sevärd. Samtidigt blir det knappast full pott rent betygmässigt, vare sig när det gäller bilar eller manus. Men det är definitivt en bilfilm du ska ha sett innan du dör.

Förresten så dricker de ölmärket Olympia i filmen. Just saying…

Rolig bonus: Huvudrollen innehas av mr Luke Skywalker himself! Mark Hamill, som han egentligen heter, gick direkt från inspelningen av första Star Wars-rullen till Corvette Summer.

Bilbetyg: 6/10

Filmbetyg: 4/10