Första gången jag började titta på Death Proof blev jag rejält uttråkad av de extremt långa dialoger som återkommer flera gånger under filmen. Ett av regissören Quentin Tarantino främsta signum.

Jag var helt enkelt inte på humör för en massa snack.

Dumt.

För Death Proof är en bastant hyllning till slasherfilmer och högoktaniga bilrullar. Till Russ Meyer och hans slagkraftiga filmkvinnor.

Därtill en mycket, mycket bra sådan.

Det upptäckte jag i går när jag gav filmen ett nytt försök. Och blev rikligt belönad.

Duellen mellan Dodge Challenger från 1970 mot Dodge Charger 1969 i slutet av filmen är magnifik, Kurt Russel som psykopat håller hela vägen in i kaklet och Death Proof lyckas ge ordet hämnd en ny våldsam innebörd och ett nytt ansikte.

Dialogerna är dessutom mycket välskrivna.

Och förutom flera tuffa Dodge kryllar det av urtuffa bilar i filmen. Som Stuntman Mikes helråa Chevrolet Nova från 1971 (snacka om att den inspirerat till stordåd i garaget) och Kim Mathis Ford Mustang Grande av årgång 1972.

Ja, bilarna spelar en central roll i Death Proof. Referenser står som spön i baken: Vanishing Point, Gone in 60 Seconds, Dirty Mary, Crazy Larry och The White Line Fever. Och då har jag säkert missat hälften.

Se! Njut!

Bilbetyg: 8/10

Filmbetyg: 10/10

chevroletnova.jpg

Share