Halvtid sommaren 2018. Det är dags att dels glädjas över säsongen så här långt, dels höja ett tråkigt varningens finger.

Låt oss spola tillbaka bandet ett år.

Juli och augusti, 2017. Tidningarnas rubriker braskar ett flertal gånger om olyckor där amerikanska fordon, företrädesvis muskelbilar, varit involverade. Epicentrum för dessa olyckor är bland annat Dalarna.

“Rattfull förare kraschade med muskelbil i Rättvik”. “”Burnade” och tappade kontrollen – misstänks för grovt rattfylleri och vållande till kroppsskada”.

Detta är två av flera rubriker med samma trista budskap. Två personer skadas när en muskelbil kör in i en stillastående buss på Filarvägen i Rättvik. Föraren blåser positivt i en alkoholkontroll och vid provtagning uppmätts alkoholhalten till 1,4 promille. Vederbörande misstänks för bland annat grovt rattfylleri.

Så här kan vi inte ha det. Och tyvärr slutar inte problemen där.

I vintras pressades en Ford Mustang efter en årslång rättsprocess mot ägaren. Rätten ansåg kortfattat att bilen kunde förverkas eftersom dess enda syfte var att användas till streetrace.

Därtill har det bildades en intresseförening mot jänkebilar bland de boende vid Sveavägen i Sveriges huvudstad, en av landets mest anrika och mest välkända cruisinggator. Lägenhetsinnehavarna har helt enkelt ruttnat på bilburen ungdom som svinar till långt in på småtimmarna. Står med bilen på tomgång året om, spelar Eddie Meduza klockan tre på morgonen och urinerar i portarna.

Ärligt talat kan jag förstå om man ledsnar på sådant – även om man valt att bosätta sig vid en av landets mest trafikerade gator. De boende förväntar sig att det är lugnare på dagen än på natten, liksom.

Det är liksom inte ett acceptabelt beteende, och man pajar för en hel hobby när man håller på så.

Förhoppningsvis behöver ingen påminnas om att politikerna för närvarande håller på att titta på hur olika miljözoner ska införas i landets städer. För närvarande är veteranbilar undantagna, men det är rimligt att anta att man kommer göra lokala undantag från den regeln om det visar sig att “raggarbilar” körs året om och ägarna till dessa ställer till en massa problem för boende. Det är i innerstaden de med inflytande bor. Både i pengar och makt räknat.

På senare år har vi i hobbyn fått två riktigt trevliga presenter från makthavarna. Den första är möjligheten att köra skärmlöst. En ganska dum idé att neka folk skärmfritt från början, kan tyckas, men ändå. Nu slipper vi dem om vi vill.

Sedan har vi besiktningskravet, som numera rullar löpande. Är din bil äldre än 50 år så betraktas den som ett veteranfordon som sällan körs och därmed inte behöver omfattas av samma kontrollapparat som de bruksbilar som rullar 1 500 mil per år eller mer.

Detta bör förvaltas, kan jag tänka. Det är väldigt mycket frihet under ansvar som är grejen här. Det gäller att ta reda på var gränsen går. När folk endera uppskattar bilarna med allt var de innebär, eller på sin höjd blir måttligt irriterande. Och när de blir fly förbannade, bildar Facebook-grupper för att gadda ihop sig och sedan ställer till ett smärre inferno för politiker. Som har tillräckligt med elände att besluta om, och gärna plockar några enkla och billiga poäng…

Så… Tänk först, busa sedan, det är poängen med denna krönika. Det är dags att skruva ner synligheten, kanske helt försvinna från radarn ett tag så vanligt folk får annat att tänka på.

Kanske tar det emot en smula. Ingen som köper/bygger och kör rod, kustom eller muskelbil gör det för att man har en stor önskan att vara osynlig. Men likväl är det bra om fokus hos mannen på gatan (bokstavligen) kan flytta till större och viktigare problem.

Share