Så Power Meet flyttar från Västerås till Lidköping. Det måste vara det största som hänt jänkebilshobbyn på decennier.
Träffen, som blivit en institution i Sverige och i sin helhet omsätter många miljoner kronor, är en händelse väldigt många svenskar har någon form av relation till. Detta även om de inte är ärkeraggare, eller ens äger en amerikansk bil.
“Jaha, då brukar du åka till Västerås om sommaren”, brukar folk säga till mig när jag råkar nämna att jag äger några jänkebilar och skruvar med dessa. Å då pratar jag om svärmor, någons faster och mannen på gatan, inte garagepolaren.
Ja, att Power Meet flyttar från Västerås till Lidköping är det största som hänt hobbyn. Och bland det mest spännande som hänt i en bransch som är otroligt långsam och – om du ursäktar – trög. Jänkebilsägare är nog det mest trogna hobbyfolket och ämnesfantasterna, alla kategorier. Inga tvära kast här inte. Inte ens hårdrockarna, som annars betraktas som en superlojal kultur, är mer trogna sin passion.
Vad blir konsekvenserna av detta då?
Det finns åtminstone tre scenarier:
1) Folk fortsätter att åka till Västerås, även om Kjelle Power tar varumärket till Lidköping. Power Meet är så otroligt mycket mer än det som händer på Johannisbergs flygfält. Du har ju Custom Kemps of Sweden (CKOS) arrangemang Lead Parking som äger rum i Skultuna samtidigt. Du har Hälla och burnout-tillställningen där. Du har alla märkesklubbar och deras mindre träffar som äger rum i anslutning till Power Meet. Får Kjelle Power med sig dessa arrangemang också?
Du har även Västerås som stad… Sjöhagsvägen och allt det andra. Alla kända hotell, campingar, cruisingstråk och så vidare. Raggarna och jänkebilssvängen är konservativ och inte alltid jätteintresserad av förändring. Tradition = tryggt.
Vi ska inte heller glömma att Västerås – med sin placering mitt i Mälardalen – har ett enormt upptagningsområde. Från Västerås är det nära till mycket precis som det är nära till Västerås.
2) Folk hänger med till Lidköping. Detta kan absolut hända i större eller mindre omfattning. Kjelle Power och hans hustru Bibbi har väl utvecklade affärsrelationer med många. Power Meet i sig är inte rocket science, men alla som någon gång varit med och arrangerat något vet hur viktigt det är med rutin. Och rutin finnes, i massor. Besökarna vet detta, och att rutin innebär att det mesta bara fungerar.
3) Det mest troliga, om både Klas Brinks och Kjelle Powers arrangemang äger rum under samma helg i början av juli, är att folk delar på sig. Vissa åker till Lidköping, andra till Västerås. Resultatet kan absolut bra även om varken Kjell eller Klas kan titulera just sitt arrangemang “Världens största bilträff”.
2016-11-01 kl. 20:57
Visst är det en stor händelse och en stor förändring. Jag brukar inte vara någon större fantast av förändringar men i det här fallet är jag försiktigt positiv. Det ska bli intressant att se vad det kan bli av det här.
Power Big Meet har vuxit så enormt de här åren, särskilt de sista 20 åren och då menar jag inte själva träffen utan allt runtomkring. Power Meet har tyvärr också vuxit sig för stort och jag tror att det här kommer att utmynna i att vi sett det sista av “Världens största USA-bilsträff”.
Jag tror att framtidens bilträffar kommer att bli mer och mer nischade och därigenom mindre. Märkesträffar, rodträffar, customträffar och muskelbilsträffar har vi redan. Det går nog att dra “gränser” på fler sätt.
Jag var på mitt första Power Meet 1989. I ett Västerås som inte gick “man ur huse” för att se raggarna. Folkfesten vi sett de sista femton åren hade inte startat än. Då gick det dessutom att åka i stort sett var man ville i stan och trafiken flöt på fint.
Om jag flyttar med till Lidköping? Givetvis. Jag gillar Kjelle Power och allt han gjort för USA-bilshobbyn. Ska bli kul med Power Meets 40-årsjubileum.
2016-11-03 kl. 18:59
En gång i tiden var raggarna folk som festade, men knappast folkfest. Idag är det tvärtom. Raggarbilar är skåpmat, tänker jag mig, precis som mycket annat som hör raggarna till. Allt är väldigt lättillgängligt, på gott och ont. Mest gott, förstås.
Subkulturen i sig är dock inte allmängods. För att begripa sig på den måste man också förstå att det fanns en tid då länsman tyckte att det var ett lagbrott att nöjesköra sin egen bil. Fordonet, det var ett fortskaffningsmedel och inget annat. Basta!