Det är fler än ett par valkiga och oljiga händer som i omgångar knådat fram denna hyllning till en av de största Nascarförarna genom tiderna. Visst, bilen är knappast en hundraprocentig karbonkopia av den Ford Galaxie 500 XL från 1965 som Curtis Turner rattade, och förmodligen kommer den heller aldrig att bli det. Men det spelar ingen någon roll. Galaxiens råa attityd utklassar det mesta.

Det hela började med en lätt dekaltrimning och lack i Curtis Turners färger; rött och vitt. Detta efter 15 ganska hårda år på svenska vägar (bilen såldes ny i Stockholm 1965) och ytterligare 20 år i dvala under dammiga skynken i olika delar av landet.

Den som är duktig på huvudräkning inser nu att förvandlingen påbörjades i början av 2000-talet. Ett flertal ägare lade manken till för att omvandla bilen till en replika av den Ford Galaxie som Nascarföraren och racinglegenden körde under åren 1965 och 1966.

Nuvarande ägare av Galaxien upplyser mig om att en av alla dessa ägare var Pontus Andersson från Skåne.

Att hitta den rätta Pontusen innebär dock lite detektivarbete och några vilda chansningar bland de 13 Pontusar som enligt Eniro är bosatta i Malmötrakten. Efter det tredje samtalet träffar jag rätt.

Pontus låter inte särskilt förvånad men däremot lätt road när han svarar i andra änden av telefonlinan.

– Dekaltrimningen utfördes av en bilförsäljare från Stockholm som var mycket intresserad av Nascar, avslöjar Pontus Andersson.

Han fortsätter med att berätta att Forden stått avställd i över 28 år när han slutligen ställde på den 2005. Pontus bidrag till bilen är bland annat ett enormt arbete med chassit, vilket inneburit renskrapning och slipning av all plåt och sedan lackering. Pontus var också den som såg till att Forden fick sin 390:a renoverad och uppborrad, samt försedd med nya Edelbrocktoppar, Holleyinsug, förgasare och en del annat trevligt. Drivlinan kompletterades också med en C6-automat, dopad med stålskivor och med en förstärkt eftermarknadsturbin med stall speed på cirka 3 000 varv.

– Bilen åt väl upp en kvarts miljon under den hyfsat korta tidsperiod som jag ägde den, skrattar han.

Motorarbetet gav dock ett visst resultat. Pontus såg till att bänka motorn som då levererade 374 hästar. Det visade sig dock att insuget, Holleys “Street Dominator”, var alldeles för trångt. Ett liten trimtips till nuvarande ägare om de vill frigöra fler hästkrafter.

Pontus Andersson berättar att Forden i princip var Curtis Turner-autentisk rent inredningsmässigt när han ägde den. Framsäten från Ford Thunderbird 1965 satt i bilen, precis som i Curtis Turners Galaxie. Dessutom gick det historier om bilen som var rätt smaskiga.

– Enligt uppgift har det tidigare bland annat suttit en 427 SOHC i bilen. En av Fords hårigare motorer, den som gick under smeknamnet “Cammer”, säger Pontus Andersson, med viss andakt i rösten.

Ytterligare ett tips till de nuvarande ägarna, om de vill ta ett steg närmare en fulländad Curtis Turner-replika. 427 var nämligen det antalet kubiktum som Turner sportade 1965 och 1966, inte 390 kubik plus överborr.

Det går dock lika bra att strunta i att åter uppgradera bilen till en större motor. Den Nascar-stukade kärran är i nuläget mycket oborstad som den är, med ställbar Fordbakaxel, mäktiga och odämpade sidepipes som garanterat får “fel” besiktningsman att se rött och en bakaxelutväxling  på 3.73:1. Å så växelspak och reglage från Hurst förstås, en Pro/Matic 2.

På tal om nuvarande ägare så heter de Erik och Petter Nordin och är bosatta i Västerås. De är far och son som delar ett intresse för jänkebilar och som slutligen kommit fram till en gemensam bil de båda gillar. Grafikbilen. Curtis Turner-hyllningen. Galaxien.

De införskaffade den i april i år.

– Pappa var sugen på jättekupéer, stora Cadillacs eller kupor från 40-talet. Jag var mer intresserad av Camaro eller Mustang. Ett tag var vi inne på att importera en Charger från USA då vi har släkt där. Men så hittade vi Forden, säger Petter Nordin.

Därmed var beslutet fattat. Erik tar vid.

– Forden var en bra kompromiss för oss båda. Bilderna på Blocket berättade dock inte hela sanningen, de var inte alls lika häftiga som bilen var och är i verkligheten. Håret på armarna reste sig när vi såg och hörde bilen i verkligheten. Jag och Petter nickade mot varandra när ägaren inte såg oss, den här ville vi ha, säger Erik.

Det var viktigt att det inte blev en uddlös bil, tillägger han.

Nej, uddlös är Galaxien knappast. När Petter och Erik körde runt den på Power Big Meet i år så riktades allas blickor åt deras håll. Bland annat från de beryktade engelsmännen som varje år åker till Västerås med diverse busbilar, bland annat en kompressormatad Nova med big block och slicks. Britterna sade utan omsvep att de ville köpa bilen, och att den utan problem kunde avyttras i England för 25 000 pund eller mer. Mer än dubbelt så mycket som Petter och Erik gav för bilen i april i år.

– Man får inte vara blyg i den här bilen. Folk reagerar. Endera ler de, eller så ser de förskräckta ut. Bilen går som ett jävla jehu, den är så in i helvete rå, säger Erik Nordin.

Ordet rå stämmer för övrigt in rätt väl på själva upplevelsen inuti bilen. Kupén har inga mattor eller innertak, således blir hela karossen en enda stor resonansburk. Om det är fuktigt och kallt ute blir det snart problem med sikten.

– Det finns inget värmepaket i bilen. Men vi har en liten fläkt från Biltema som vi ansluter till cigarettuttaget och fäster ovanpå instrumentbrädan riktad mot vindrutan med hjälp av kardborreband. Väl igång öppnar den upp en liten ruta i imman som gör att man nästan ser vägen, skrattar Erik Nordin.

Han har tidigare ägt och mekat jänkebilar, bland annat en Ford Custom 300 från 1958. I den stoppade han och några polare i en V8, en “Super Marauder” 428:a. Helt enkelt blev bilen inte att besiktiga, men Erik var en listig man och lyckades fixa intyg från Ford att det var en kombination som gick att köpa från Ford.

Idag är han lite mätt på mekandet, kanske för att Fordskruveriet tog död på så väl privatekonomi som ett flertal förhållanden.

Sonen Petter är något mer optimistisk.

– Bromsarna bak behöver ses över, och det vore trevlig att installera en linelock, säger Petter Nordin.

Gissningvis dröjer det nog inte heller länge innan han rycker det alldeles för trånga och snåla insuget och trycker dit ett Edelbrock Perfomer RPM och frigör ännu fler hästkrafter.

Vi får se var det slutar. Kanske blir det en Fred Lorenzen-replika med blå plåtisar?!

För fler fotografier och intervjun i sin helhet: Köp, låna eller stjäl Gasoline #10/2012!

Share