I måndags lyckades sambon med konststycket att gena i parkeringshuset av stål och betong på sitt jobb. Ni kan ju säkert gissa vad resultatet blev, förutom flera nanosekunders tidsvinst då. Jepp, fula skrapmärken i lacken på bruksbilen.
OK… Vem skulle inte bli sur… Men… Jag har blivit uppfostrad att ta god hand om de investeringar jag gör, så att de håller så länge som möjligt. Alltså blev jag allt annat än glad när nyheten nådde mina öron. Jag blev asförbannad. Min syn på persedelvård – det var inte särskilt många veckor sedan jag lade ner att ett antal timmar på tvätt och vaxning av bruksbilen – och att man ska vara rädd om sina grejer känner min sambo mycket väl till. Det var därför med viss ångest som hon framförde bilmisshandeln.
Istället för att få ett psykbryt och bjuda på en lååång utläggning och svavelosande predikning om vikten av att inte slarva höll jag i princip käft. Det enda jag gjorde var att beklaga eländet och upplysa henne om att hon själv fick stå för kostnaderna att reparera bilen.
Efter några timmar lättade trycket och jag bestämde mig för att “Slarv eller inte, sambon har knappast sabbat bilen på pin kiv”. Alltså började jag leta lackverkstad, ta in offerten och göra det som en god medmänniska ska göra: Försöka dra sitt strå till stacket. Jag kommer dock och fortfarande inte betala något. Får sambon själv pynta lackkostnaden törs jag svära på att hon för all framtid kommer lära sig att vara försiktigare när hon kör bil.
Sambon blev så överraskad och glad över det uteblivna vredesutbrottet att jag fick en bok som tack. En bilbok vid namn “Boken om bilen: bilens historia i bilder”. Riktig kul och massiv pjäs att ha på toa eller nattduksbordet med en lättsam introduktion till 1 200 bilar, motorer, epoker, biltyper, upphovsmän och annat bilrelaterat.
Tänka sig, veckan började dåligt och slutade mycket bättre. Det lönar sig att tygla humöret. 🙂
2011-12-17 kl. 17:41
Man lär sig tygla humöret..kanske pga åldern=) även då sambon körde av kofångaren mot en snövall..grrr dyrt äventyr..men i slutändan är man iallafall mest rädd om hon som sitter i för hon är ju rätt viktig i ens liv.
Grattis till en intressant bok!
2011-12-17 kl. 18:00
Du har så rätt så. På samtliga punkter.
2011-12-18 kl. 20:44
Kan bara hålla med “Flak”, grattis till boken
2011-12-19 kl. 09:38
Själv har jag slutat ta hand om min bruksbil. Smårepor, rost och sånt får sitta. Jag tror att jag har tvättat den en gång senaste året. Och att laga rosten är ingen idé; bättringsfärgen ger ett mycket sämre skydd än den ursprungliga 2-komponentslacken. Rost är dessutom sällan det som knäcker en 850.
Förresten gör det inget om den rostar upp – jag ska ändå snart flytta till en lägenhet i stan och bara behålla Mustangen! Och skulle flytten dröja vill jag hellre ha en Cheva-pickis som bruksbil.
2011-12-19 kl. 10:00
Hehe. Ja, det kommer väl en tid då det inte är värt besväret eller pengarna.
Dessutom kan flytten gott dröja. Chevrolet pickup – vad sägs som en från 1966? – är ju bara galet cool!
2011-12-19 kl. 12:06
Jag fattar inte vad det är med tjejer (generaliserar vilt) och hantering av bilar?
De flesta tjejer jag träffat (som inte är bilnördar som vi) sliter i handbromsar, solskydd och värmereglage. Dörrar å bakluckor smälls igen som om det var tvunget att ta i från tårna.
Enda man lär sig med åren är att det mesta går att fixa även om det känns som huvudet ska sprängas när tråk som detta inträffar!
2011-12-19 kl. 13:56
Gissar att en hel del kvinnor inte har kunskap om tekniken bakom exempelvis funktioner i bilar, samt saknar grundläggande materiallära. Det i sin tur spelar onekligen en viss roll rörande hur mycket kraft man tror sig behöva applicera på t.ex. reglage och dörrar.
Men den kunskapluckan finns hos skrämmande många män också. Svårt att säga vilket kön som är värst. Gissar att vi killar “identifierar” de här problemen enklare hos kvinnor än hos män. Alternativt utgår från att kunskapluckorna finns, därmed generaliseringen?!
Mina femtio öre.
2011-12-19 kl. 15:04
Det där med teknikokunskap(vilket ord jag skapade) är inte könsbundet. Tror mig. Efter bedrivit taxiverksamhet i 8 år så kan jag konstatera att det ligger lika illa i båda läger. Särskilt en KILLE som jag aldrig kommer att glömma lyckades aldrig särskilt bra med det tekniska.
Han tvättade bilen med de där rutskraporna en gång. Fina repor det blir en eftermiddag i november kan jag säga.
Att inte fatta hur man slår på ljuset”Det är alldeles mörkt inne i bilen!!?”
Han avslutade sin anställning med att att sätta fyr på bilen, av misstag.
2011-12-19 kl. 15:26
Haha. Vilket praktmiffo. 😀
2011-12-19 kl. 17:33
Nja, tänkte mig väl mer en 70-80-talare. Gammal favorit, liksom Suburban/Blazer. Fast den är ett ganska klent substitut mot att bo på Kungsholmen, Hagsätra är så j-a tråkigt 🙁
2011-12-19 kl. 18:18
Chevrolet Blazer från – säg – 1980, är ju hetare än hela Stockholms innestad! 🙂
2011-12-21 kl. 20:54
Kan bara skryta med att jag ochså fick en sån som julklapp från jobbet, grymmt fin bok 🙂
2011-12-21 kl. 22:14
Hm… Hon kanske fick den som julklapp på sitt jobb också… HMM… 😀
Ja, trevlig coffee table-bok. Eller dasslektyr!