Anders Gerhardsson från Eftra strax söder om Falkenberg gillar bilar märkta av tidens tand. Men patinan i sig är inte ett självändamål. Bilen ska vara busig, inte buskig. Hel, men inte nödvändigtvis ren.

Han har en tydlig åsikt om folkor, den gode Anders. Utmejslad under decennier av bagge-ägande.

– Alla som inte har ägt en bubbla i sitt liv borde göra det. Det är något konstigt med dem. Har man en gång åkt, ägt eller mekat bubbla så kan man inte låta bli bilarna liksom. Det är något med doften i dem. Alla folkvagnar luktar likadant inuti, och är lika vingliga att köra.

Det är med kärlek och omtanke som han beskriver sitt eget förhållande till den tyska folkbilen. Ett tämligen långvarig vänskap. Han vet också varför han varit trogen bubblorna, trots att det också bevisligen finns ett intresse för andra bilar. Ja, en röd Camaro tronar i Anders garage.

– Varför man fastnar för just den här bilmodellen är nog mycket för att man kan variera bubblorna i all oändlighet. Trots det så känner man alltid igen dem. Ja, nästan alla man pratar bil med har ett minne med en bubbla.

Själv kom Anders i kontakt med bubblan via sin far.

– Pappa började bygga en beach buggy under tidigt 80-tal när de krångliga reglerna gjordes om. Det var då intresset vaknade till liv. Jag var tio år och tyckte ju det var jätteballt att pappa byggde en bil. Ja, pappas förstabil var ju givetvis en bubbla, vad annars?

Dekaler från förr…

Så var det dags för Anders att själv ta körkort. Du kan ju gissa vad som hände sedan…

– En bubbla från 1964 fick det bli. Den byggdes ganska raskt om till cal looker som var poppis då. Detta med en 1,9 liters motor på 140 hästkrafter. Efter det har jag skruvat mig igenom ett antal bubblor i olika utseenden.

Efter en kortare session med några stycken Camaros – den sista (röda) har Anders kvar –  blev suget stort efter en bubbla igen.

– Det flyttade in nya grannar bredvid mig, och de hade bubblor. Sedan köpte min bror, som också bor i Eftra, en folkvang. Det kom ännu fler bubblor till byn. Så en dag hörde jag att det stod en 61:a hos grannen som var till salu. Jag slog till.

Bilen köptes i delar och Anders fraktade således hem den så också. Som byggsats.

– Detta var för två år sedan. Den vintern fick det blir en ny bottenplatta med allt nytt runtomkring. Jag känner att jag måste kunna lita på grejerna när jag är ute och kör, säger Anders bestämt.

Fälgarna hittade han i USA, och dessa skulle Anders bara ha.

– En beställning lades, och två veckor senare landade de här hemma. Fälgarna sitter som en smäck på bilen, och inte är de så vanliga i Sverige heller.

Karossen lämnades i helt orört skick. Bilen hade stått i en lada i 17 år och en härlig patina med solblekta ränder på taket efter ett takräcke och en massa härligt damm ingick i ägandet.

– Det visade sig att karossen var till 98 procent rostfri, så det fick bli det stuket. Nytt under och gammalt utanpå. Baktill stoppades en renoverad 1600 cc-motor, och givetvis monterades en stinger. En kvarleva sedan cal looker-tiden, ler Anders.

Nu under vintern ska det bli en uppdatering av inredningen och mera ljud i bilen, som låter både högre och renare. Säg den bil som någonsin blir klar, liksom.

Anders tillägger att han mycket väl skulle kunna tänka sig att bygga en blank putsbubbla. Patina är inte alltid bäst.

– Men då ska utgångsobjektet vara det rätta.

  

Share