Jag har länge suttit och funderat över om jag ska testa High Dynamic Range (HDR). Det vill säga att fotografera och kompensera för digitalkamerans ganska usla ljusomfång (det totala omfånget mellan becksvart och 100 procent ljus).

Ungefär lika länge har jag konstaterat att HDR mest inneburit en lekstuga för prylgalningar utan känsla för bra fotografier, och därmed inte så festligt. Många har smetat på med effekten och fotografierna har blivit platta och känslofattiga.

Men så bestämde jag mig. Innan jag får lov skjuta någon idé eller teknik i sank måste jag i alla fall testa den.

Och faktiskt, HDR har en poäng både kreativt och bildmässigt. Så länge inte ivern att plocka fram detaljer går fullständigt överstyr så kan jag faktiskt dra nytta av tekniken lite då och då.

Med HDR (5 fotografier):

cuda_med_hdr.jpg

Utan HDR (1 fotografi):

cuda_utan_hdr.jpg

Share