Den första gången Kim Toivanen på allvar kom i kontakt med sin Mercury Cougar var när han som litet barn hamnade med magen nedåt på dess motorhuv. Hans far bar hela ansvaret för det inträffade, och i gengäld fick Kim ta över bilen 18 år senare.

Visst är det rörande när ett bilintresse går i arv. I synnerhet när det kommer till fräna V8:or. Man blir liksom alldeles varm om hjärtat varje gång man hör talas om en sådan historia.

Att Kim blev jänkebils-biten var dock inte en så våldsam upplevelse som man först kan tro.

Snygga centrumkåpor.

Hans far körde alltså inte på sin son, utan placerade snarare Kim varsamt på Cougarns motorhuv. Jarmo Toivanen, som Kims far heter, var själv frälst Cougar-fan och ville få till det där fotografiet som många stolta föräldrar önskar sig: Två älsklingar på en och samma bild.

– Frågan är om jag hade varit intresserad av jänkebilar om jag inte hade haft nöjet att ta över pappas bil. Jag har inga kompisar som håller på med amerikanska bilar, det är mest japanska plastbilar som gäller för dem, säger Kim Toivanen.

Men V8- och Cougarfrälst, det blev Kim.

– Cougarn är ju dessutom lite mer speciell än en Ford Mustang. Jag tycker själv att det är betydligt roligare med en bil som är lite udda än en som alla andra har, säger Kim Toivanen.

Amerikaner kan detta med att ge produkter tuffa namn.

Kanske har det delvis att göra med att Mercuryn från 1970 inte är vilken Cougar som helst, utan en så kallad Eliminator. Bilen, som i 1970 års Eliminatormodell tillverkades i ynka 2 200 exemplar, är lite halvunik. Det finns bara ytterligare tre kända exemplar i Sverige. Att det handlar om en äkta Eliminator vet Kim baserat på flera saker.  Dels att Cougarns VIN-nummer jämförts mot den databas som Marti Auto Works förfogar över, dels har han och Jarmo hittat bilens så kallade “Build sheet” under golvmattan.

– Cougarn kom till Sverige 1976. Sedan bytte den ägare ett otal gånger innan pappa köpte den 1984 för 16 000 kronor. Sedan dess har bilen varit i familjens ägo. Det som varit sagt hela tiden från pappas sida är för övrigt att “Den dagen jag fyller 18 och skaffar körkort så blir bilen min”. Så nu äger jag den, säger Kim Toivanen, inte utan att låta lite stolt.

Sicken puma!

Att pappa Jarmo fortfarande älskar Cougarn står dock helt klart. Vid vår fotosession anländer så väl far som son till plåtningen, och båda är lika ivriga att berätta om bilen. Och de gör det tämligen kärleksfullt.

Jarmo, som redan innan denna Eliminator hade ägt en vanlig grön Cougar med vinyltak från 1969, påbörjade en karossrenovering av 70:an direkt efter inköp.

– Det första farsan gjorde var att svetsa upp bilen, och lacka om den. I en färg som var rätt häftig under 80-talet. Jag vet inte vad man ska kalla den, typ vinröd med något glitteraktigt i sig. Jag har dock sett till att Cougarn återfått samma kulör som den hade från fabrik, det vill säga “Competition Orange”, säger Kim Toivanen.

Tillsammans med sin far gjorde han också en komplett framvagnsrenovering när han själv var 16 år. Det var glapp i alla leder, så det blev en grundlig översyn för att se till att bilen blev körduglig.

Cougarn plåtren under renoveringen.

Kim Toivanen tillägger att planen är att återställa Cougarn rent utseendemässigt till original. Detta då den är så unik som den är. Vad gäller drivlinan finns det helt andra planer.

–Jag vill förbättra väghållningen och drivlinan till det som går att få för vettiga pengar utan att jag blir ruinerad på kuppen. Detta innebär att jag kommer att tänka igenom mina beslut både en och två gånger innan jag gör något. Jag vill ha “Most bang for the buck”, säger Kim Toivanen.

Det innebär en översyn av nuvarande drivlina, som består av en V8 (Windsorsnurra om 351 kubiktum), FMX-automatlåda och Fords niotumsbakaxel med 3.25:1 i utväxling.

– Jag ska se över allt, och börjar längst bak och jobbar mig framåt. Ska peta i en diffbroms, och gå upp i utväxling till 3.70:1. Jag vill kunna köra landsväg med bilen, så där går ju gränsen. Sedan ska lådan preppas för att stå pall för 400 till 450 hästkrafter. Till sist ska motorn fräschas upp. Fokus att ligga på driftsäkerhet i första hand, säger Kim Toivanen.

Han tillägger att om han skulle ta allt i ett svep så finns det risk att bilen blir ståendes, och den tanken gillar han inte. För mycket som ska göras med bilen på en och samma gång och faran är stor att han tappar intresset. Några stora problem har han dock inte stött på än så länge.

Det var ett tag sedan…. Kim och Jarmo inspekterar Cougarns ena hjulhus.

– Att meka med Mercuryn är rätt “straight forward”. Visst var det en jävla massa jobb vid lackeringen, och när jag bytte innertak, lade i ny golvmatta och bytte gummilister.  Men för att vara första gången jag pysslar med sådana här grejer så har det gått väldigt bra. Nästan oroväckande bra. De är lättmekade, jänkebilarna, det kanske är därför jag heller inte har tröttnat. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå hur saker och ting hänger ihop, säger Kim Toivanen.

Han lägger dock till att det finns en sak som måste göras innan han fortsätter med renoveringen och bygger vidare på Cougarn. Och det är lite annat byggande.

– Plan 1 innan jag fortsätter är att bli klar med min och sambons hus- och garagebygge. Vi har köpt tomt, och vad gäller garage så blir det ett dubbelt sådant om 70 kvadratmeter, säger Kim Toivanen nöjt.

Bilen behöver dock inte vara perfekt för att Kim ska hitta anledningar till att vara ute och gasa. Han gillar som sagt inte en bil som står still och samlar damm.

– Visst finns det lite problem med Cougarn, den kan vara lite oberäknelig ibland. Men för det mesta fungerar den fint när man vrider om nyckeln, och då är det bara att köra. Det är plattan i mattan i vart och vartannat gathörn här hemma i Eskilstuna. Jag är inte blyg inför att vara lite tung på gasfoten. Det är ju halva grejen med en sådan här bil, att köra och gasa av sig lite när tillfälle ges, skrattar Kim Toivanen.

Sista fotografiet ut: så här såg Cougarn ut innan renovering.

Share