2016-09-21-sa-var-hon-hemma

Familjen första gemensamma jänkebil är här! En Plymouth Volare från 1977, i tveksamt skick. Ja, rent karossmässigt i alla fall.

Trots den första tanken – uäck! – inför lacken och spackelorgien á la Biltema-raggare så är det snart en fin och varm känsla som sprider sig i kroppen!

Får man dessutom tro föregående ägares hyllning till bilen så ska en hel del plåt vara utbytt. Inte så mycket hönsnät med andra ord, även om jag gissar att svetsfogarna lämnar en del i övrigt att önska…

Annars då? Ja, lådan ska tydligen vara nyrenoverad. V8:an, en 318, spinner som en katt med lite varv. Ny aluminiumkylare. Ny tändspole och brytarlös fördelare. Nytt golv i bilen. Nysvetsade skärmar bak, som sagt. Fräsch inredning. Ett mäktigt ljudsystem. Ja… Härlig raggarpråm…

Förresten: När jag internetfyndade för några veckor sedan bestämde sig döttrarna snabbt för att hon skulle heta Elisa (döttrarna var överens för första gången i världshistorien) så exakt så får det bli.

Finns mycket att berätta om jungfrufärden hem, men jag kan konstatera att det A) finns att göra samt B) hon går spikrakt, gungar tryggt och bromsar föredömligt stabilt.

Jepp. Vi är 29:e ägaren på bilen… 🙂

PS. Jag återkommer med framtidsplanerna, samt en rackarns massa andra saker om bilen! DS

Share