Allt börjar och slutar med de där helrätta slotmags-fälgarna jag fick köpa för en billig peng i höstas. De slår liksom an en sträng, sätter tonen för resten av bilen. Permanent.

Nu har jag våldsamma problem att välja däck till fälgarna.

Ska det vara vita däcksidor, helsvart sida, vit däcktext, vit eller kanske röd rand?!

Jag blir tokig. Kan inte bestämma mig.

För väljer jag vit däcktext blir det svårt att inte fortsätta att dra iväg åt prestandahållet. Vit däcksida, det är inte helt hundra rent stil eller tidsmässigt (70-tal) och därtill ganska mycket glidarvagn. Enbart. Dessutom är vita däcksidor väldigt mycket gubbe med hatt, i alla fall på en Plymouth Volare.

Vit eller röd rand är bättre. Både lite prestanda och stil i ett, kan man säga. Men runtom? Ändå inte helbra. Som jag vill ha det. Efter en stund eftertanke.

Återstår att kapitulera.

Det får bli lite lätt rejsstukad bil i alla fall! Till att börja med mest stilmässigt. Plyman är och förblir en familjevagn. Med allt vad det innebär av driftsäkerhet, säkerhet för barnen och komfort.

Allt pekar dock mot lite busigt rejsstuk. De krompulverklackade stötfångarna. Smutsavvisaren ovanför bakrutan (massiv downforce, ha ha ha) samt slotmags. Dessutom kan man – om man vill vara lite fräck – faktiskt köra en sommar med utskurna bakre hjulhus. Ja, de nya är ju skitfult uppbyggda efter att rosten tog de gamla, och jag har ju nygamla hjulhuskanter med rätt profil att byta till.

Slutligen kan man, när andan faller på, helt sonika slå till på en V8 om 360 kubiktum och stoppa ner. Helt lagligt då Plymouth Volare 1977 såldes med sådana.

Jag återkommer i ämnet, var så säker. Men jag har redan nu köpt två stycken plåtfälgar som ska sitta bak…