I ett försök att komma tillrätta med Rödqvarnans orkeslöshet stod sotning näst på tur. Ja, vi som kör tvåtakt där smörjmedlet ingår i bränslet vet vad jag menar. Avgasröret gror sakta med säkert igen, var sig vi vill eller inte.

Cirka var 300:e mil ska sotningen ske, enligt de bokstavstroende. Det hade också lätt kunnat göras om inte föregående ägare hade tagit det HELKORKADE beslutet att svetsa ihop grenröret med ljuddämparen. Behöver jag ens tillägga att en bit hönsnät fungerar som ljuddämpare? Men det är klart, den lösningen lättar ju Rödqvarna med säkert ett halvkilo, plus att ljudet blir j-vligt rått!. Frågan är hur mycket effekt som försvinner…

Jaja. Tur i oturen är att avgassystemet ut som ett lass med skit, så det är inte mycket att göra förutom att addera det till reservdelslådan. Som tur är fick jag med ett betydligt bättre, komplett och osvetsat avgassystem när jag köpte ytterligare en Rödqvarna i delar i våras. Ska rengöra och fräscha upp det istället. 🙂

svetsat_avgassystem.jpg

icke-svetsat_avgassystem.jpg

Share